Alla ni fans därute kan slappna av - det senaste spelet i Activisions extremt framgångsrika krigsspelsserie är fortfarande utan tvekan Call of Duty. Treyarch har dock slutligen lämnat andra världskriget och flyttat handlingen framåt drygt 20 år till 1968, då kalla kriget håller militärmakterna på båda sidor om järnridån på helspänn.
Som en del av ett hemligt amerikansk specialförband får du som spelare ta dig an uppdrag i flera olika delar av världen i ett upplägg liknande det vi känner igen från Modern Warfare 1 och 2. Självklart ger detta utvecklarna möjligheten att skapa en eftersträvansvärd variation i spelandet men det är också något de uppenbarligen jobbat hårt med även inom varje uppdrag.
Mer om Call of Duty: Black Ops
-
Recension: Call of Duty: Black Ops
Svart är det nya svarta
-
Nyhet: Call of Duty: Black Ops 2-spelare på PlayStation 3 drabbade av trasiga koder
Vissa kan inte ladda ned Nuketown 2025
-
Nyhet: Rykte: Black Ops 2 utspelas i en nära framtid
Radiostyrd attackrobot visar upp sig
-
Video: Trailer för Call of Duty: Black Ops 2 - Uprising
Trailer för Call of Duty: Black Ops 2 - Uprising. Bli ersatt av Peter Stormare i The Replacers.
-
Skärmbilder: Bilder från Call of Duty: Black Ops Zombies
Min förhandsitt börjar med att jag som pilot får lyfta med ett spionplan av typen SR-71 Blackbird för att flyga på uppdrag någonstans långt ovanför Sovjetunionen. Från planet guidar jag en grupp soldater långt innanför fiendens gränser med kommandon som pekar ut vart de skall röra sig eller om de skall gömma sig för annalkande patruller. Plötsligt skiftar dock vyn och kameran flyger ner genom molnen för att slutligen ge mig det bekanta förstapersonsperspektivet vi är vana vid och stridssekvenserna som följer känns nästan oroväckande välbekanta.
Jag smyger mig fram i det snöiga landskapet - eldstrider utbryter då och då - och andra interaktioner, som till exempel när jag firar mig nerför en klippa, är också som tagna ur tidigare spel i serien. Ett par gånger skiftar dock perspektivet till det tidigare uppe i flygplanet och märkligt nog är spänningen påtaglig även i dessa sekvenser, trots det relativa avståndet till både fiender och andra hinder.
Nästa bana jag får se känns dock betydligt fräschare och får mig kanske för första gången att bli rejält sugen på att sätta mig ner och spela den slutgiltiga versionen av Call of Duty: Black Ops senare i höst. Platsen är nu Vietnam och spelaren kommer till sans i en helikopter som kraschat, nedskjuten, och nu på väg att sjunka i en flod någonstans i djungeln. Några välriktade kulor rensar synfältet från de Vietcong-soldater som kommer rusande men vattnet forsar in i helikoptern och det är därför dags att ge sig ut på en simtur.
Från undervattensperspektivet syns ett båtskrov i närheten och därför siktar jag ditåt. Genom att snabbt häva mig upp i båten överraskar jag soldaten däri som står och spejar över vattnet och här framgår också en tydlig nyhet och förändring i spelet. Med ett struptag håller jag soldaten som en mänsklig sköld medan jag skjuter mot gruppen i nästa båt - och den kidnappades ansikte syns tydligt när det upptar en väsentlig del av bildytan samtidigt som blodet sprutar och han trasas sönder av kulorna från sina kamrater.
