Recension: Toy Story 3

När man pratar om dåliga spel brukar framför allt två kategorier dyka upp. Den ena är filmlicensspel lanserade i samband med filmens biopremiär, och det andra är så kallade barnspel som oftast saknar både ambition och utmaning då det ändå bara ska spelas av små barn som tycker allt är roligt så länge det har med spel att göra.

På pappret borde alltså Toy Story 3 vara en mardröm för spelintresserade, då det är ett filmlicensspel med barn i sjuårsåldern som främsta målgrupp. Lyckligtvis har Avalanche Software gjort sin matteläxa och vet att resultatet av två negativa faktorer blir en positiv produkt, och Toy Story 3 överraskar positivt på så gott som alla plan. Spelet känns varken lat, framstressat eller vansinnigt enkelt, och kan uppskattas av spelare i alla åldrar.

Titeln är huvudsakligen ett plattformsspel sett ur tredjepersonsperspektiv, men varvas med allt ifrån banlopp och laserpistolskytte till smyguppdrag och pussel, vilket gör att spelet aldrig känns enformigt. Roligast tycker jag de utmaningar är som man måste lösa genom att växla mellan de tre huvudpersonerna Woody, Buzz och Jessie för att ta sig vidare, då de har olika egenskaper och måste samarbeta i sann Lost Vikings-anda. Äventyret har också lånat många andra moment och flörtar med scener från spel som Ratchet & Clank, Mario, Metal Gear, Red Dead Redemption (kommer till det senare) och Uncharted 2, och även om det kanske aldrig blir lika vasst som förebilderna är varje moment fortfarande välgjort, och minispelen håller samma höga klass som resten av spelet.

Handlingen i äventyrets berättelseläge känns ganska osammanhängande och det är omöjligt att förstå sig på hur de olika banorna hänger ihop utan att ha sett filmen. Men gripande handling är inte heller det spelutvecklarna strävat efter med det här spelet, utan all fokus ligger på att bjuda oss på intensiva, roliga och variationsrika banor, vilket de lyckats bra med. De har även lyckats fånga filmernas själ, den typiska humorn leksakerna brukar bjuda på finns exempelvis på plats, och ingen av de nya miljöerna eller karaktärerna känns malplacerade och skulle lika gärna kunna vara med i en eventuell Toy Story 4-film.

Spelet innehåller helt klart utmanande partier i form av plattformshopp och onda leksaker att besegra, ibland i kombination med varandra, men är ändå väldigt förlåtande och det finns nästan alltid en kontrollpunkt i närheten som man får börja om ifrån utan dröjsmål. Ett smart drag då spelet inte blir för platt för erfarna spelare, men ändå inte så svårt att nybörjare inte vill försöka igen. Skulle man mot förmodan köra fast innehåller äventyret även ett klockrent hjälpsystem. Med ett enkelt tryck på R1 får man nämligen tips på vad man ska göra härnäst, och räcker inte det kan man till och med få visat exakt var man ska utföra nästa handling, och vilka knapp man behöver trycka på för att utföra denna.

Berättelsedelen är dock ganska kort och blir lätt avklarat på några få timmar. Lyckligtvis innehåller spelet även ett annat spelläge som också är titelns starkast kort, nämligen leklådan.