Nya svårighetsgrader i spel efterlyses

Ända sedan det började dyka upp valmöjligheter i spel - i form av inställningar, konfigurationer och liknande - har det gått att välja svårighetsgrad. Det vanligaste är att du får välja mellan lätt, medel eller svår och vem som egentligen väljer lätt, när man faktiskt plöjt ner 600 riksdaler för ett sprillans nytt spel, kan jag inte för mitt liv begripa - men det är egentligen inte det jag vill ta upp.

Istället undrar jag följande; varför är svårighets-graderna i spel så statiska? Eller om vi vänder på det; varför lägger spelutvecklare ner så mycket tid och resurser på att göra ett spel lättkontrollerat och lättsiktat för att i nästa andetag lägga minst lika mycket tid på att göra fienderna tillräckligt svåra?

Skillnaden mellan lätt och svårt i många skjutbaserade spel brukar ligga i 1) att motståndarna tål antingen 1 eller 18 skott i skallen innan de ger upp eller 2) att du gör det. På lätt nivå dödar du på ett skott men du tål hur mycket som helst - och på tuffaste svårighetsgraden gäller tvärtom. Utvecklaren gör det enkelt för sig.

Men vad händer med AI:n? Ofast inget alls. De tuffa motståndarna brukar vara lika dumma som de lätta. Vad händer med omgivningen, de rådande förhållandena eller din förmåga att hantera dina vapen? Åter oftast inget. Du kan inte direkt se på spelet vilken svårighetsgrad det är, möjligtvis väller det in fler bovar - i övrigt är det exakt samma spel.

John Marston siktar i allmänhet ganska hyfsat åt dig, åtminstone i standardläget...

Jag tycker att du som spelare och konsument borde kräva mer, inte minst eftersom många av oss i en hel del fall kör om spelet på en svårare nivå efter att ha klarat det första gången men framförallt eftersom en del svårighetsgrader inte öppnas förrän efter en full genomspelning.

Det vanligaste styrmomentet i spel brukar vara vapensiktet, att kunna träffa med diverse eld-, framtids- eller andra former av skjutvapen. Att sikta och träffa rätt i verkligheten är svårt; riktigt jäkla svårt. Att sikta och träffa rätt i ett spel brukar i jämförelse vara en barnlek.

...så när du går över till Borderlands upptäcker du hur dålig du egentligen är på att träffa rakt.

Och visst ska det vara lättare att spela prickskytt än att vara det i verkligheten - men varför inte hämta en del av svårighetsgraderna i det uppenbara, nämligen från hur det fungerar i verkligheten?

Jag kan tycka att det är alldeles för enkelt att sikta i de flesta spel, det är sällan där det svåra ligger. Och eftersom det är så pass lätt måste utvecklaren istället slänga in fler fiender för att hålla svårighetsgraden på rätt nivå. Detta gör att du inte sällan haft ihjäl cirka 500 motståndare när slutbossen väl klampar in.

500 nermejade bovar innebär att du förmodligen dels hunnit tröttna på en del actionmoment - men också att du fullständigt trubbats av som spelare. Monstret eller skurken som var skrämmande i början är det inte längre och glädjen/sorgen/lättnaden över att ha lyckats ha ihjäl den till synes överlägsna fienden har sedan länge vattnats ur när den 500:e rymdvarelsen/boven/nazisten biter i golvet - prickad på 75 meters avstånd från en bössa du har vid höften.