Kinectimals

Microsoft har fått mycket skit från Sony-fans eftersom de har snott friskt av koncepter från japanerna, och när de ska lansera tillbehöret Kinect är det naturligt att man försöker få den bästa mixen i startfältet av spel som släpps samtidigt som tillbehöret. Då är det omöjligt att inte snegla på vad konkurrenterna gör.

Ett av de mest omtalade verken är utan tvekan Kinectimals - spelet som ska få Sonys EyePet att kännas lika föråldrat som lågupplöst grafik. Frontier Developments har fått det till synes omöjliga uppdraget, och med tanke på att deras expertis är mestadels känt för alla Rollercoaster Tycoon-spel, så kommer en hel del att tvivla starkt.

Allt börjar precis som du hade kunnat förvänta dig; du väljer först vilket djur du vill leka med, och sedan är det bara att köra.

Just ja, vad exakt ska du göra? I dagsläget finns det ingen specifik kampanj som du ska delta i, utan "allt handlar om att utforska", som utvecklaren sa till mig. Jag börjar först bekanta mig med min lilla krabat, som jag i all hast började kalla för Fella, genom att klia lite på honom och testa hur det fungerar om jag vrider på huvudet. Då får jag se hans sida, och får därmed möjlighet att även klia honom där.

Efter att jag har gjort det händer något konstigt. Fella backar några steg och tittar nervöst åt båda sidor, vilket betyder att Kinect-kameran har tappat mig. Jag blir instruerad om att det här rör sig om en betaversion som är väldigt känslig över exakt var man står. Med detta i åtanke kastar jag mig in i smeten igen för att lära ens djur lite trick. Utan större problematik får jag honom att tigga, lägga sig ner, rulla runt och hoppa på två ben.

Som du säkert förstår sker detta genom att jag visar upp exakt samma sak, och att Fella helt enkelt härmar mig. Andra i omgivningen skrattade högt när jag rullade runt på golvet, för att slutligen stanna på rygg och göra rörelser med mina armar och ben. Eftersom psykiatriska avdelningen i Köln aldrig hämtade mig, fortsätter jag att försöka lära honom nya tricks. Tyvärr fanns det inga bollar, kvistar eller annat att tillgå i den här versionen, så istället blir jag introducerad till ett helt nytt moment.

Nu är det nämligen dags för en hinderbana, och som tidigare handlar det om att spelaren ska visa för sitt djur hur man ska göra. Istället för att minska fördröjningen mellan ens rörelser och bild väljer Frontier att istället sätta in tydliga markeringar exakt när du ska börja göra saker, trots att hindret är några meter framför en. Detta känns inledningsvis väldigt konstigt, men redan innan första varvet är slut har jag kommit in i det så pass att det inte längre stör mig.

Fella springer åt rätt riktning per automatik, så det enda du behöver fokusera på är om han ska hoppa, krypa eller stanna till en liten stund, och svetten på min panna blir en tydlig indikator att jag får en lika arbetsam som underhållande stund med min nya vän. I november får vi se om han har lärt sig några nya tricks och förhoppningsvis gett ett större arbetsområde för husse eller matte.