Veckans Retrokanon är en numera återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: West Bank (C64,1987)
Spel måste inte styras med en avancerad kontrolluppsättning för att vara roliga, se bara på Tetris enkla spelform som fångat miljoner spelare och gett upphov till hundratals kloner. West Bank (inte att förväxla med Västbanken) är ett sådant spel från Gremlin Software. Du är bankir på en rånplågad bank nånstans mitt i Vilda Västern och har det otacksamma jobbet att släppa in de som vill sätta in pengar och skjuta ner dem som vill råna dig.
Mannen till höger ser suspekt ut. Kommer han att dra?
Egentligen är konceptet mer lämpat att köras på handhållna enheter som Nintendos Game & Watch-spel men mig veterligen har West Bank bara släppts till Commodore 64. Tre dörrar har du framför dig och alla kassor måste få pengar för att du ska kunna kalla det en arbetsdag och gå vidare till nästa.
Den enorma charmen med spelet ligger i hur svårighetsgraden successivt ökar genom att nya typer av listiga rånare dyker upp. Kruxet är nämligen att du endast få skjuta ner någon om de först drar vapen mot dig - skjuter du innan dess har du skjutit en oskyldig och förlorar ett liv. Skjuter du för sent efter att rånaren dragit vapen så förlorar du också ett liv.
Mot slutet av varje dag måste du dessutom duellera mot tre busar på vägen hemåt, allt enligt samma regler - skjut inte förrän de drar. Till den svängiga musiken som för tankarna till 1800-talets självspelande pianon har jag inget som helst försvar. Detta spel har mig fortfarande fast i emulatorn.
Veckans Retrokalkon: Dragon's Lair (C64,1986)
Dragon's Lair är ännu i dag urexemplet på klassiskt QTE-spel på både gott och ont. Mest ont.
En mindre lyckad form av QTE-spel (quick time event) var Dragon's Lair som fortfarande i dag är känt för sitt magra kontrollbehov. När Heavy Rain var på väg till PS3 i vintras jämförde de största tvivlarna Quantic Dreams senaste alster med just Dragon's Lair eftersom att man var rädd för att spelupplägget skulle vara av liknande karaktär; vackert men begränsat.
I Dragon's Lair ska den modige riddaren Dirk Daring rädda prinsessan Daphne från draken Singe (betyder inte det apa på franska? red.anm.) och måste ta sig in i nästet som är fullt av fällor och annat jox som vid ett feldrag innebär omedelbar död.
Arkadversionen som släpptes redan 1983 blev en stor succé eftersom den mer liknade en animerad film än ett tv-spel. Själva spelmekaniken var ungefär som QTE-sektioner fungerar även i dag, nämligen att reaktionsdra åt rätt håll eller trycka på rätt knapp när läge ges.
Men eftersom dåtidens datorer och konsoler inte alls klarade av att återge samma känsla av animerad film föll dock resultatet platt som en pannkaka. Litet plus för musiken, annars mest bara dåligt och svårt att fastna för.
Nå, minns du? Var det bättre förr?
