Mafia II

Inte tillräckligt maffigt

Inte sällan ses möjligheten att skapa känslor hos spelarna som lite av den heliga graalen inom spelutveckling, och skall man mäta efter denna måttstock är Mafia II definitivt en framgång. Jag blir nämligen arg när jag spelar Take 2 Czech:s maffiaepos, men inte på grund av min gangsterkollegas svek eller att mitt nya hus bränns ner till grunden, eller någon annan händelse i spelets historia. Istället så blir jag irriterad på alla de brister som finns i speldesignen och jag blir ilsken på utvecklarna som misslyckas med att nyttja den stora potentialen som trots allt finns gömd någonstans under ytan.

På pappret är Mafia II ett sandlådespel som utspelar sig på 40- och 50-talen i Empire Bay, en fiktiv stad som dock är uppenbart byggd med New York som förlaga. Som spelare antar man rollen som Vito Scaletta, en italienskättad yngling som återvänder från kriget i Europa och genom benäget bistånd av sin vän Joe ger sig in i en värld av organiserad brottslighet.

Mer om Mafia II

Ofta i denna typ av berättelser drivs huvudpersonen in i det kriminella livet av omständigheter bortom hans kontroll, men Vito framstår som mindre sympatisk då han endast är ute efter snabba pengar för så lite arbete som möjligt, och utan att ifrågasätta hänger med på uppdrag som någon annan ordnar till honom.

Flera gånger under spelandet undrar jag om utvecklarna har velat ersätta detta med en slags meta-berättelse där det istället är jag som spelare som skall känna att jag är fast i ett händelseförlopp jag inte kan styra, ett liv vars kontroll ligger i någon annans händer. Jag får nämligen inte fatta några egna beslut, utan kan bara följa den strikt förbestämda historien och de spelsekvenser som passar den.

Den vackra staden Empire Bay som till en början breder ut sig med alla sina lockande möjligheter visar sig nämligen snabbt vara föga mer än en kuliss - en tom bakgrund till historien som berättas om Vito och maffian. Där finns i princip ingenting att göra utanför uppdragen som ingår i historien, och transporten mellan dem, och det känns som en extra stor besvikelse då det som sagt är en vacker kuliss och ett snyggt spel i stort.

Vid ett tillfälle ungefär två tredjedelar in i spelet när Vito och en kumpan sitter i bilen på väg till ett nytt uppdrag frågar han om denne någon gång tänkt tanken att göra något helt annat än detta deras kriminella liv, en fråga som får ett nekande svar. Vito själv låter fundersam men säger något i stil med "nåja, det slår i alla fall att köra en j**la taxi runt stan".

Jag fann detta mycket ironiskt och tänkte att då borde han nog ha funnit sig ett annat jobb, för det är spelet igenom ett evigt körande fram och tillbaka genom stan, inte sällan för att hämta eller lämna av någon bekant.

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!