Eurogamer.se

Guitar Hero: Warriors of Rock

Det handlar inte om längden, utan kraften i svärdet

De flesta känner redan till den stora succésagan med namnet Guitar Hero, men ifall det är någon som inte känner till allt kan jag bjuda på en liten summering. Franchisen startade för fem år sedan när Harmonix utvecklade det allra första spelet, och även om de blev uppköpta av MTV Games kunde serien leva vidare hos Activision och dess nya team Neversoft. Några år senare är vi alltså framme vid dags datum, och den nya titeln Guitar Hero: Warriors of Rock är den fjortonde version som släpps till butikerna.

Activision har alltså inte tvekat på att mjölka sin guldko så mycket som bara möjligt, men det behöver nödvändigtvis inte vara något negativt så länge det finns en utveckling och formkurva som pekar uppåt. Det är på dessa punkter som man hittills har haft stora problem med, för varje drag har bara känts som en dålig kopia av något som konkurrenten Rock Band från originalutvecklarna Harmonix redan har gjort.

Mer om Guitar Hero: Warriors of Rock

Därför gick de ut med att den här upplagan skulle tillföra något nytt, nämligen ett kampanjläge som inte handlar om ett nytt band som kämpar sig uppåt i karriären. Däremot lyckades de undvika att berätta hur pass parodiskt usel berättelsen är. Innan jag går in på detaljer kan jag helt enkelt säga att det handlar om att rädda rockens halvgud från den mekaniska fienden The Beast. För att lyckas med detta måste du rekrytera åtta stycken rockstjärnor som kan kliva ut från sitt gamla skinn och få fram ens nya alter ego.

De som är bekanta med musikgenren power metal vet att texterna i sådana låtar brukar handla om bl.a. fantasy, svärd och dvärgar, men jag känner mig osäker huruvida Neversoft gör detta som en hyllning eller ifall de helt enkelt driver med konceptet. Precis alla detaljer är överfyllda med en pretentiös smörja om hur tuff rocken är och ett ologiskt försök till att skapa en röd tråd. Gene Simmons som berättarröst hjälper inte ett endaste dugg, även om hans prestation dras ned av manusarbetet som visar sin allra sämsta sida när det är dags för delen där man ska erövra det ultimata vapnet. En av medlemmarna i det legendariska bandet Rush drar igång en patetisk monolog som får mig att gapa av förvåning, speciellt när den aldrig verkar vilja ta slut.

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!