Veckans Retrokanon: Nintendo World Cup

Veckans Retrokanon är en numera återkommande torsdagsföljetong (även om vi missade i går) här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Nintendo World Cup (NES, 1990)

Det blir mycket NES från min sida i Veckans Retrokanon men var man runt 10 år då Nintendo var synonymt med tv-spel så hade man inte så mycket val. De som ofta läser mina artiklar och inlägg vet att jag är en stor fotbollsfantast. Numera vill jag gärna ha så verklighetstrogna spel som möjligt men då jag var en 8-9 år struntade jag högaktningsfullt i detta och Nintendo World Cup var ett av mina absoluta favoritspel.

Tjoff, mitt på smalbenet.

Upplägget i detta spel är lite mer arkadartat då endast 6 spelare finns i varje lag. De grundläggande reglerna för fotboll funkar även här men med vissa tillägg. För att ta bollen är det effektivaste sättet att helt enkelt tackla din motståndare sönder och samman. Detta är fullt tillåtet och efter ett visst antal tacklingar blir dessutom din motspelare liggande tills det blir avbrott i matchen.

Förutom de vanliga skotten och nickarna hade varje lag av de 13 valbara uppställningarna (tyvärr ej Sverige) ett specialskott som aktiverades via bicykletas, slängnickar eller efter att ha drivit bollen tillräckligt länge. Dessa var i vissa fall otagbara (som Mexikos bumerangskott) och i vissa fall rätt mesiga (har för mig att Kamerun hade nåt löjligt).

Givetvis kunde du spela ensam mot AI-styrda motståndare men vi kunde även koppla ihop 4 spelare samtidigt och då blev det kaos. Kroppar låg lite överallt på plan och i multispelarläget kunde du dessutom välja underlag. Höga studsar på betong, långsamma spelare i sand och vem minns inte planen med massa småsten där en översprungen sådan resulterade i att spelaren åkte i backen som efter en tackling?

Veckans Retrokalkon: Tecmo Cup Soccer Game (NES, 1992)

Fotboll för mig är en sport full med fart, oväntade händelser samt glädje och sorg. För Tecmo som ligger bakom Tecmo Cup Soccer Game känns det istället som att de främst tänker på fotbollen som statisk, långsam, tråkig och övernaturlig. Spelet är i grund och botten ett turbaserat fotbollsspel med rollspelsinfluenser.

Kortfattat går det till som så att du gör avspark, driver bollen en stund och så fort du stöter på en motståndare (som är osynliga tills du träffar på dem) så får du välja vad du ska göra. Passa bollen, försöka dribbla din motståndare eller kanske skjuta eller göra slå inlägg. Det som avgör huruvida du lyckas med ditt val är hur bra din spelare är på de olika färdigheterna.

Spelet är en ren västerländsk översättning av det japanska spelet Captain Tsubasa med ny grafik och lite förbättrade funktioner. Det är kul i ungefär en halv match sedan upptäcker man snart att inlägg från kanterna egentligen är det enda sättet att anfalla på.

De ständiga uppehållen då spelet frågar dig vad du vill göra saktar också ner hela spelupplevelsen. Dessutom har vissa spelare specialskott som är mer eller mindre omöjliga att ta. Redan i 3:e eller 4:e matchen stöter du på en motståndare som i princip alltid gör mål på sina skott. Spelet är ingen jättekatastrof men då det intresserar en så pass smal målgrupp (fotbollsrollspelarna!) så hade det inte mycket att hämta i Europa.

Nå, minns du? Var det bättre förr?