Fable III

Vem behöver Jakob Uggla?

Det tog flera år innan jag satte mig ner och skulle kika på vad som hela spelvärlden snackade om under dess släppdatum. Några timmar senare var jag helt fast och ville aldrig ta mig ut ur det magiska Fable II. Precis allt osade hög kvalitet, och om det fanns någon svaghet kunde jag inte se det eftersom jag var helt trollbunden av möjligheten att göra moraliska beslut, delta i vardagen och givetvis vandra ut på spännande äventyr.

I min bok är det en av ytterst få tior som existerar i branschen, och när alla dagdrömde om att ett nytt Halo-spel skulle släppas under hösten, så tänkte jag snarare på slutet av oktober och releasen av Fable III.

Äventyret utspelar sig 50 år efter tvåan, och jag får axla manteln som en släkting till den tyranniska kungen Logan, som styr Albion med järnhand. Människor förbrukas som om de vore maskiner, svälten finns överallt och ingen orkar stå emot regenten. Min karaktär får till slut nog när en nära vän utsätts för kungens grymhet, och ansluter sig direkt till rebellerna som jobbar för att störta kungen.

Mer om Fable III

Kärnan i Fable III är givetvis de moraliska besluten. Vid ett flertal gånger får du möjligheten att påverka din omgivning genom relativt enkla och direkta frågor, men det handlar också mycket om din vardag. Precis som i tvåan kan du stjäla, mörda och ljuga för att nå dina mål, även om det naturligtvis har konsekvenser, och just detta är något som spelets pappa Peter Molyneux har pratat väldigt mycket om.

Vissa anser kanske att det är en spoiler, men om du har läst åtminstone någon artikel om spelet vet du redan att ungefär mitt i spelet kommer du att kunna bli kung eller drottning, beroende på vilket du kön du valde i inledningen. Just i den sitsen blir du tvingad att ta mycket svåra beslut som kan innebära svek mot vänner, allierade och befolkningen. Tyvärr blir det lite väl mycket svart eller vitt bland alternativen, så pass att det stundtals är skrattretande.

När du sitter på tronen och ska bestämma dig för saker får du alltid höra för- och motargument, och när den "elaka" sidan ska argumentera för sin sak blir det så överdrivet att det inte går att ta det seriöst. Jag menar, när deras förslag består av att det bara är bra om blod rinner på gatorna istället för att bygga kloaker - ja, då blir det för mycket. Humorn är en väldigt viktig pelare som är spelets absoluta styrka, men det gäller ändå att upprätthålla en balans. Ibland måste det helt enkelt vara lite allvarligt.

Men när det är möjligt ser jag gärna att skämten haglar, något som utvecklarna har lyckats bra med. Gång på gång sitter jag och garvar över kommentarer och roliga twister. Bäst blir det alltid i sidouppdragen eftersom man vågar utmana lite extra med sina syrligheter. sedan hjälper det också att klassiska karaktärer från tvåan hoppar in och ställer till det. Tiden har gått, men Max & Sam och de förolämpande stenstatyerna roar fortfarande.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!