James Bond 007: Blood Stone

Hellre blodstenar än njurstenar

Idag betyder inte ett licensspel per automatik en medioker titel som lider av en tillhörande hafsig utvecklingsprocess. Med en referensmall som hämtar inspiration från Riddick-spelen och Batman: Arkham Asylum, blir licensspelen allt bättre med originella handlingar som respekterar källmaterialet, och där välkända namn står för röstskådespeleriet. Den brittiska utvecklingsstudion Bizarre Creations, har haft likvärdiga ambitioner med sitt senaste skjutarspel James Bond 007: Blood Stone, baserad på den kontinuerligt aktuella James Bond-licensen.

Med en handling författad av James Bond-veteranen och manusförfattaren Bruce Feirstein, blir vi serverade ett klassiskt äventyr där vår favoritagent från MI6 återigen måste rädda världen från en katastrof. Historien kretsar denna gång kring biokemiska vapen och terrorism, som tar James Bond på en resa runt hela jordklotet i jakt efter dem skyldiga. Man bjuds på en hel del vändningar och överlag känns det som en handling man kan förvänta sig av ett spel som baseras på licensen.

Förutom att fungera som en traditionell tredjepersonsskjutare, där man skjuter på fiender medan man tar betäckning bakom föremål, innehåller titeln en del andra spelmoment. Med hjälp av sin mobiltelefon har man till exempel möjlighet att aktivera ett filter, som kan jämföras med detektivläget i Batman: Arkham Asylum, som visar information om fiender, vilka objekt som är förstörbara, ett vägledningssystem samt integrerbara objekt. Genom att besegra fiender i närstridsattacker, får man även tillgång till en intressant förmåga kallad fokussikte, som kan användas för att döda fiender med ett enda skott. Man kan maximalt erhålla tre av dessa fokussikten åt gången, vilket också innebär att man kan eliminera upp till tre fiender samtidigt om man kedjar ihop dem under en attacksekvens.

Inte helt oväntat, med tanke på utvecklarens projektportfölj när det kommer till racingtitlar, innehåller spelet även en hel del fartfyllda fordonssekvenser. Under dessa delar får man sätta sig bakom ratten i en rad olika fordon, som till exempel en lyxig Aston Martin, där man måste agera blixtsnabbt för att undvika alla hinder som konstant uppenbarar sig. Det är inte omöjligt att man dör ett par gånger under dessa moment innan man har lyckats memorera alla regisserade händelser, vilket tyvärr ger en känslan av den alltmer daterade "testa och misslyckas"-metodiken.

Under äventyret besöker man många exotiska och intressanta platser, där vissa är mer bekanta än andra. Man gör bland annat ett kärt återbesök till Monacos kasino, som man kanske kommer ihåg från filmen Casino Royale. Man hinner även med att utforska Istanbuls uråldriga katakomber, samt ett trevligt litet studiebesök på ett högteknologiskt raffinaderi i det kyliga Sibirien. Miljöombytet är fantastiskt på pappret, men tyvärr är verkligheten något helt annat.

Merparten av spelet utspelar sig nämligen i trånga och extremt linjära korridorer, som varken känns inspirerade eller spännande. Spelet blir dock betydligt bättre mot slutet där man ser glimten av lite mer intressant nivådesign och underhållande scenarion. Det frångår dock inte att spelet, trots sina ganska magra livslängd på sex till sju timmar, blir oerhört repetitivt när man möter samma sorts fiendetyper under liknande villkor hela tiden.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!