Veckans Retrokanon är en numera återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Moonstone (A500,1991)
Hur många gånger kan spel- och spelrecensenter skoja med orden night och knight? Jag är iallafall trött på det - och jag gillar ändå ordvitsar. Jag vill påpeka med en gång att det sämsta med Moonstone är dess putslustiga tagline "A Hard Day's Knight" - allt annat är suveränt.
Aj då. Killen med stora käftar ville inte lämna ifrån sig den feta artefakten utan visst motstånd...
Moonstone låter dig leka riddare i stor rustning som köttar monster så blodet skvätter. I ett kombinerat brädspels-, strategi- och actionläge är du och tre andra knektar på jakt efter den beryktade månstenen för att återföra den till druidernas Stonehenge.
På en större karta styr varje riddare sin resa i tur och ordning. När du ska undersöka en särskild plats flyttas du till en tvådimensionell vy där du givetvis möter monster. Inte sällan flera åt gången.
Simpelt rollspelsupplägg med erfarenhetspoäng och stigande grader varvas med möjlighet att spela lite tärning eller bara kötta monster - eller varann; inget hindrar att riddarna klår upp varandra för att sno pengar eller föremål. Gång efter annan sveper även en gigantisk drake över landet och anfaller den riddare som råkar stå i vägen; för den oerfarne och klene lorden blir det en tuff fajt men för den som biffat upp sig under resans gång kan till och med drakar besegras.
Moonstone är förmodligen ett av de bästa spelen som gjordes till Amiga 500. Enligt Wikipedia är en originalversion komplett med karta och annat innehåll mycket svårt att få tag på. Jag minns denna riddarklassiker med stort välbehag.
Veckans Retrokalkon: Dragon's Den (C64,1983)
Måhända är det orättvist att jämföra spel över olika konsolgenerationer men retrokanonens uppgift är egentligen inte att jämföra alls, utan mer belysa det som förr var riktigt bra och mindre bra. Dragon's Den är också ett riddarspel som går ut på att ha ihjäl drakar men till skillnad mot andra liknande spel på konsolen är det både meningslöst och oengagerande.
Varje riddare av rang måste först möta lite pterodaktyler innan du kan nå den riktiga drakens håla.
Du är riddare och ska utmana en drake på fajt tillsammans med din trogne springare, en pegas - alltså en slags flygande häst. Först kommer lite fåglar, sen kommer lite fladdermöss och efter fler menings-lösa monstermöten når du till slut draken.
Peta några gånger på honom med din lans och han dör; därefter tar en ny drake över som du måste nå och så vidare.
Faktum är att Dragon's Den är en ren inhouse-produktion från Commodore själva och förmodligen tänkt som en slags klon till gamla Joust.
Musiken som spelas på de olika nivåerna är diverse klassiska stycken, alltfrån Schuberts Marches Militaires (spelas i Jultomtens verkstad som visas på julafton) till Griegs I bergakungens sal. Dragon's Den är som bäst lite småcharmigt retro - men var i övrigt rätt trist även när det begav sig.
Nå, minns du? Var det bättre förr?
