Plattform som testats: PlayStation 3
I dagens digitala ålder är det väldigt lätt att glömma varifrån vi kommer. Vi sitter här med allt från välregisserade förstapersonspel som skulle ge vilken Hollywood-producent som helst en fuktig blick, till episka rymdoperor som gör vilken science fiction-intresserad människa som helst lyriska av att få ta del av sagan.
Fast innerst inne vet vi ju att det inte alltid har varit så, vi behöver inte gå tillbaka allt för många år då de analoga spelen dominerade, och med analogt menar jag de härliga klassiska sällskapsspelen där du ibland inte hade annat än papper, penna och några tärningar till din hjälp. Nu återvänder alltså ett av de mest klassiska och välkända bordsspelen och gör comeback på den nya tidens underhållningskanal. Har de prickat rätt, eller är de helt ute och cyklar?
Monopoly Streets är ett mycket välpaketerat Monopol - för inse fakta, det går inte direkt att misslyckas med innehållet. Alla i modern tid har någon gång spelat ett parti monopol, eller så känner de i varje fall till spelet och dess upplägg. Och precis som i bordsvarianten får vi här nöjet att återigen försöka konkurrera ut våra motståndare genom att köpa, sälja och byta sig till tomtmarker för att slutligen bygga hus och hotell - svårare är det inte.
Och det är just det lätta som är det svåra. Utvecklarna måste fylla spelet med något nytt för att det ska bli attraktivt för dagens kräsna gamers. Så, vad gör man när något gammalt behöver något nytt? Ny grafik! Vilket också är svaret i det här fallet. Den stora nyheten med Monopoly Streets är just det faktum att utvecklarna har försökt få till en levande stad där människor promenerar på gatorna, trafik rullar på vägarna och tomterna runt omkring på spelbanan lever med vackra byggnader i färgstark pastellskrud.
Tyvärr är det här också spelets svagaste punkt, för trots att tanken är att modernisera Monopols lilla värld, så blir det mest bara tjatigt och irriterande då alla karaktärerna har en massa ljud och hyss för sig under tiden som tärningarna rullas och pjäserna flyttas. Staden för en hel del liv, med bilar som tutar på gatan, tåg som rör sig in och ut ur tågstationer och elverk som alltid verkar ha problem med sina transformatorer. Storstadens larm ger måhända liv till Monopolvärlden, men om jag hade velat lyssna på de ljuden hade jag hellre ställt mig mitt ute på Avenyn och väntat på att något ska "göra kaos med mig" istället för att behöva höra det brummandes ut ur högtalarna i mitt vardagsrum.
