The Lord of the Rings: Aragorn's Quest • Sida 2

Nu går det givetvis att spela Aragorn's Quest med bara en vanlig handkontroll - och det är också något jag tvingades göra under vissa partier eftersom Move-styrningen helt enkelt gjorde mig frustrerad så till den grad att jag inte orkade mer.

Tyvärr blir det då ännu tydligare vilket mediokert spel du sitter med; man har lätt en tendens att fokusera mer på grafik och ljud när man inte är uppe på fötterna och viftar. Eller är det bara jag som funkar så?

Aragorn's Quest är nämligen skrämmande fult. Jag har kikat lite som hastigast på Wii-versionen och tycker faktiskt att den ser snyggare ut. En snabb men kanske taskig jämförelse med Return of the King till GameCube(!) från 2003 gjorde gällande att inte jättemycket har hänt rent visuellt.

Grafikerna har försökt skapa en slags hybrid mellan verklighetstroget och animerat och resultatet blir en nerskalad blandning som gör att vissa karaktärer som Gandalf ser ut som avkomman från ett gammalt fyllo och ett bergatroll. Hur det än är tänkt så funkar det inte utan blir tillsammans med den knapphändigt detaljerade omgivningen bara fult.

Ljudet består av en mängd taffliga ljudeffekter som särskilt i strider låter som när du slår på kartonger eller annat icke-mänskligt material och upprepas alltför ofta. Dessutom verkar det som att de enbart lagt pengar på att hämta in Sean Astin som ursprunglig röstresurs, övriga karaktärers röster har gjorts av andra personer eller helt enkelt lyfts ut direkt från filmerna. I vilket fall blir det ofta taffligt eftersom även läppsynk är en nymodighet man troligtvis helt valt att bortse från. Musiken är dock direkt hämtad från Howard Shores originalspår och därmed vacker och stämningsfull, som sig bör.

Oavsett vilket styrdon du använder kommer du heller inte ifrån att kameravinkeln är bestämd av någon som uppenbarligen inte vill att du ska få god överblick. Aragorn (och övriga figurer) styrs i tredje person med en fixerad kamera över axeln som ibland inte vill hänga med dit du vill och som aldrig går att styra utan att du också styr karaktären. Om det hade funnits vackra scenarier kan du alltså inte svepa över dem och du har också svårt att se vad som händer precis snett bakom dig eftersom kameran är så rumphuggen och svår att få dit.

En fördel är att ni kan spela två stycken om ni har varsin Move-kontroller plus Sixaxis eller navcon-kontroll. Din vän hoppar in som Gandalf och en del av sakerna ni kan plocka upp är då enbart till för honom. Kameravinkeln byter från det vanliga och klumpiga perspektivet till att bli lite mer traditionellt tredjepersonsperspektiv och funkar nästan bättre i detta läget då den zoomar ut efter hur ni rör er. Men tyvärr gör inte tvåspelarläget heller det nämnvärt roligare att spela Aragorn's Quest.

Jag hade hoppats på en Tolkientitel som äntligen ger mig frihet att resa runt i Midgård och kapa orcher tillsammans med en vän. Men undantaget min recensionsmedhjälpare har jag inte ens vågat ta hem folk för att visa upp spelet av rädsla för att förstöra deras bild av konsolen och handkontrollen. Vi hade så himla trevligt med fyrmannabocce senast, den illusionen vill jag inte förstöra med ett hastverk som Aragorn's Quest.

Vad värre är - än mina vänners åsikter om mina spel - är att Sony spelar ett högt spel genom att låta titlar som denna bilda norm för vad Move klarar av. Kontrollerkriget har precis börjat och i skyttegravarna finns inte plats för halvdana lir som förstör helhetsintrycket av vad tekniken klarar av. Det är därför märkligt att man ens tillåter sig riskera att hamna i exakt samma fåra som Nintendo Wii fick uppleva, nämligen på tok för få riktigt bra rörelsekänsliga titlar. Sony måste vara extremt noggrana med vad de erbjuder marknaden i Move-väg.

Move kan till svenska översättas till imperativen upp o hoppa! eller ur vägen! Det är nu upp till Sony vilket som ska gälla.