Recension: Dance Central

Musikspel var länge en genre som japanska spelutvecklare dominerade, och under flera års tid hade Konami nästan ensamrätt på musikinriktade spel med plastiga tillbehör såsom gitarrer, dansmattor och mixerbord. Bortsett från Dance Dance Revolution (Dancing Stage) var det dock inte särskilt många av dessa som letade sig västerut till vår kontinent, och de få spel som faktiskt släpptes här ansågs oftast som konstiga och sålde inte särskilt bra.

Men så en dag släppte de amerikanska spelutvecklarna Harmonix Guitar Hero, och musikspelsvärlden skulle aldrig bli sig lik igen. På nolltid blev deras spel större succéer än dess japanska motsvarigheter någonsin kunde drömma om, och i dag är det i stort sett bara Pop 'n Music (ett spel som aldrig kommer att gå hem i väst) och dansspel som inte överträffats av västerlänningar. Eller stryk det sistnämnda förresten, för nu har Harmonix trampat japanerna på tårna även på den punkten, i positiv bemärkelse.

1/4

Föregående Nästa Visa alla ▸

Dance Central är nämligen den verkliga dansrevolution vi inte visste att vi väntat på. Jag ska erkänna att jag var skeptisk till spelet som kontrolleras med Kinect i början; att dansa framför en kamera fungerade aldrig särskilt bra till EyeToy, och de flesta försök till Wii känns underhållande i högst några minuter.

Men så här i efterhand kan jag intyga att detta är ett spel i en klass för sig, som faktiskt är roligare än DDR och kommer att få dig svettas lika mycket som när du steppade på ett par dansmattor.

Spelets grunder är ganska simpla, och går i huvudsak ut på att härma en dansare som gör sina moves på skärmen in i minsta detalj. Det är dock ingen följa John då du ska utföra stegen samtidigt som killen/tjejen i spelet, men till din hjälp har du beskrivande bilder som skrollar nedifrån och upp på samma sätt som i Guitar Hero, som dessutom pryds med förklarande rubriker om du är osäker på vad symbolerna betyder.