Recension: Dance Evolution

Jag tycker nästan lite synd om Konami som en gång i tiden var kungar i musikgenren, men numera ligger ljusår efter konkurrenterna Harmonix och Neversoft. Varje nytt försök de gör att få tillbaka marknaden känns bara mer och mer desperat, och jag hade i stort sett räknat ut företaget från genren för gott när jag fick höra om Dance Evolution.

Min första tanke om spelet var som för så många andra att de bara ville rida på framgångsvågen efter Dance Central och i stort sett plagiera titeln rakt av, om än med sämre musik. Så här i efterhand kan jag dock säga att Dance Evolution skiljer sig markant från Harmonix dansskola, och det är skönt att se att japanerna äntligen vågat gå i en helt egen riktning och struntat fullständigt i vad som går hem i väst.

För att påstå att västerlänningarna ens funnits i åtanke när detta spel skapades vore att ljuga, i alla fall av låtlistan att döma. När det inte pumpas ut hysterisk japansk techno ur högtalarna är det j-pop eller österländska hip hop-låtar som gäller. Förvisso med engelsk text, men jag tvivlar på att någon av låtarna någonsin skulle gå hem i europeisk radio. För oss som följt bemanivågen ett tag med exempelvis Dance Dance Revolution (Dancing Stage) känns detta dock ganska skönt, och vi får kära återseenden så som Egypteninspirerade Exotic Ethnic, samurajosande Sakura och Night of Fire från racinganimén Initial D.

Med tanke på låtvalet skiljer sig självklart även dansstegen oerhört mycket från vad vi är vana vid här i väst, och har ni någonsin hört talats om fenomenet Para Para så vet ni exakt vad som väntar er, då det är denna dansstil som konverterats rakt av till spelet. Denna extremt japanska dans har – precis som i spelet – unika koreografier för varje enskild låt, som fokuserar på stora armrörelser och utförs i led som i en hysterisk variant av Line Dance. Sök gärna på Para Para på Youtube för att se hur det ser ut i verkligheten.

Spelets musik skiljer sig även från konkurrenterna i och med det väldigt höga tempot, ytterst få låtar är lika långsamma som de snabbaste spåren i Dance Central, vilket lett till att utvecklarna fått komma på ett annorlunda sätt att lära spelaren stegen. I stället för att öva in rörelser i förväg som i DC dyker det titt som tätt upp siluetter som man ska försöka matcha med hela kroppen, små klot som man ska slå eller sparka på, ringar i marken man ska stampa på och även långa pilar som man ska följa med armarna.

På den lättaste svårighetsgraden behöver man i stort sett inte röra sig alls för att få bra poäng så länge man matchar symbolerna på skärmen de få gångerna de dyker upp. Är man klok försöker man dock härma dansöserna så gott man kan ändå, då deras rörelser är exakt likadana på samtliga svårighetsgrader, och när man spelar låten på högsta nivån måste i stort sett varenda rörelse sitta perfekt.