Eurogamer.se

Sonic Free Riders

Igelkottens brist på elegans

Varje ny maskinvarulansering brukar innehålla en del likriktade spel, mest på grund av att utvecklingsteam runt om i världen ser samma sorts möjligheter när de ser den kommande produkten framför sig.

Det är därför det släpptes så många Wii-spel som innehöll stora mängder spelmoment där man mest skakade på handkontrollen, eller PlayStation Move-titlar som ... gör samma sak fast med HD-upplösning.

Men till Kinect har det nog krävts lite mer nytänk. Inte nog med att spelaren inte längre är förankrad till en handkontroll - det behövs ju även att utvecklarna använder tekniken till att skapa en upplevelse som känns naturlig och intuitiv för spelaren. Det är nog den största utmaningen av dem alla.

Mer om Sonic Free Riders

I Sonic Free Riders fall har Team Sonic valt att gå vidare med sitt brädåkningskoncept från de två tidigare spelen Sonic Riders och Zero Gravity. Konceptet de har valt är uppenbart - stå på svävarbrädan som om den vore en snowboard och åk liksom in mot skärmen. Man svänger genom att luta sig framåt och bakåt, accelererar när man lutar sig i tevens riktning och ger sin bräda en turboboost genom att skjuta ifrån med foten.

Jonas förhandstestade spelet när han var på Gamescom-mässan i augusti i år, och kallade det för "lite av en besvikelse" - mest på grund av bristen på utmaning. Nu har spelet utvecklats rätt rejält sedan dess, men alla problem har inte åtgärdats.

Saken är nämligen den att det inte fungerar så bra, i alla fall inte rent styrningsmässigt. Svängarna är katastrofala, och det är sällan man lyckas få till riktigt snygga kurvtagningar. Det brukar snarare sluta i att man drämmer rakt in i en vägg istället och då tappar fart. Samma sak är det med frånskjutningen, som alldeles för ofta missuppfattas av Kinect-kameran som att man vill tvärbromsa.

Så det är alltså de stora rörelserna som stör mest. Finliret är däremot bättre. Det går utmärkt att samla på sig ringar genom att sträcka ut händerna medan man åker fram, och kraftökningarna man får kan utföras utan några större problem. Till och med hoppen och simtagen man får ta känns av vid rätt tillfälle, och tillför ständigt nya spelmoment. Det är därför det är så tråkigt att själva grundstyrningen inte hänger med i svängarna.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!