Eurogamer.se

Majin and the Forsaken Kingdom

SVJ - Stor Vänlig Jätte

Vänskap är ett ganska ovanligt tema i spel, och än ovanligare är att det fungerar så bra som det gör i Majin and the Forsaken Kingdom, och står du bara ut med den första timmen så väntar ett överraskande trevligt och mysigt äventyr. Men det börjar som sagt inte bra.

Du spelar som Tepeu, en tjuv som av oklar anledning tar på sig uppgiften att rädda landet från de mörka och ondskefulla krafter som tagit över det och det första steget är att befria den tillfångatagna Majin, den snälla jättevarelsen som tidigare varit landets beskyddare. Tre problem uppenbarar sig snabbt; Grafiken imponerar knappast med tanke på vad vi är vana vid på dagens konsoler, plattformshoppandet som Tepeu sysslar med känns klumpigt och oprecist, och sist men allra mest irriterande är det usla röstskådespeleriet vi bjuds på från ruta ett.

Mer om Majin and the Forsaken Kingdom

Majin är förstås den riktiga huvudpersonen här snarare än den helt anonyme Tepeu, och du kommer under spelet aldrig lämna honom under någon längre period för att ge dig ut på egna upptäcktsfärder. Inte för att du inte vill - hans barnsliga tal som får honom att låta fullständigt efterbliven går dig snabbt på nerverna - och inte heller för att han inte skulle klara sig utan dig. Nej tvärtom står det snart klart att du inte skulle klara dig utan honom.

Samarbetet mellan de två karaktärerna genomsyrar alla aspekter av spelmekaniken, vilka är tre till antalet. För plattformshoppandet hjälper Majin till med att nå svårtillgängliga platser genom att kasta dig eller låta dig klättra upp på hans rygg, för pusslandet krävs det att utnyttja Majins styrka och i striderna är han helt oumbärlig då Tepeu inte ensam kan ta kål på några fiender alls för gott. Samtidigt är Majin hjälplös på det sättet att han sällan eller aldrig vet vad han skall ta sig för, utan det krävs att du dirigerar honom.

Denna andrahandskontroll fungerar riktigt bra och Majin gör som han blir tillsagd utan att orsaka frustration. Paret beger sig på upptäcktsfärd i en förvånansvärt öppen värld som består av ett antal olika områden man kan röra sig fritt mellan. Till en början känns det lite väl strukturlöst då jag kan komma fram till återvändsgränder där man ännu inte kan ta sig vidare, men det gör egentligen inget då det ändå finns skattkistor, nya krafter och annat att hitta och resultatet är en skön känsla av frihet.

Friheten speglas också i hur du tar dig an uppgifterna, du måste inte alltid slåss med de svarta slemmiga fiender som står i din väg utan kan ofta välja att smyga förbi dem på olika sätt. Kanske lurar du in dem i ett annat rum dit Majin stänger dörren, kanske välter du en mur eller en stenbumling över dem, eller så hittar du helt enkelt en annan väg.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!