Eurogamer.se

2010 FIFA World Cup South Africa - PSP-versionen

Vi recenserar PSP-versionen av årets VM-spel

2010 års fotbolls-VM står för dörren, och som på ett brev på posten landar den senaste VM-upplagan av FIFA-serien hos Eurogamer-redaktionen. Och precis som vanligt är man misstänksamt inställd till vad man lärt sig utgå från är ett beställningsjobb för att mjölka fansen på lite pengar till, detta trots att PS3- och Xbox-versionerna fick finfint betyg.

PSP-versionen av 2010 FIFA World Cup South Africa både uppfyller och trotsar de förväntningarna. Presentationen är påkostad och snygg - kanske lite snyggare än nödvändigt, eftersom laddningstiderna ofta är plågsamt långa redan i lagledningsmenyerna. Menyerna ackompanjeras av lättglömd skvalpop och själlös dansmusik varvat med den sortens obehagligt koloniala etnofluff som vi tvivelsutan kommer att skedmatas med mellan de verkliga matcherna i sommar. Man både myser och ryser.

2

Bilderna är från PS3/Xbox 360-versionerna, men vad gör man inte.

Redan de ordinarie konsolupplagorna av FIFA- och Pro Evolution Soccer-serierna är aningen för grovt tillyxade för att jag ska vilja kalla dem fotbollssimulatorer. Det rör sig i båda fallen om rejäla förenklingar av komplexa förlopp, och i bästa fall känns enskilda sekvenser någorlunda realistiska. På PSP, som givetvis har avsevärt lägre kapacitet än Xbox 360 och PS3, har man i praktiken skalat av så långt det går utan att förvandla spelarna till Mega Man-kantiga 80-talssprites. Stolpträffar är så vanliga att stolparna rimligen borde vara tjocka som trädstammar, man kan utan problem sikta in sig för en glidtackling från tio meters håll och att med sin snabbaste anfallare löpa på djupet mellan alltid lika oförklarligt stillastående motståndarförsvarare för att sedan chippa eller lobba bollen över målisen är ett snudd på ofelbart framgångsrecept.

Att det är så enkelt att glidtackla gör ironiskt nog att en av FIFA-seriens stora svagheter om inte elimineras så i alla fall lindras. Försvarsspelet i FIFA-spelen vilar tungt på förutsättningen att spelaren är duktig på att glidtackla, eftersom försvararna är så tröga i sidled. Här går det galant - även om avståndet till verklig fotboll vidgas från en klyfta till en avgrund.

Passningsspelet förbryllar. Försöker man passa i sidled kommer spelaren, om ingen annan finns rakt bredvid, att försöka lägga bollen till någon medspelare högre upp eller längre ned på planen - och distinktionen mellan framåt känns ofta slumpmässig. Det leder ofta till att anfallen kommer av sig abrupt, eller att ens defensiva bolltrillande slutar med att man råkar skänka över bollen till motståndaren.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!