Eurogamer.se

LittleBigPlanet 2

Sackboys återkomst!

Jag tänker inte sticka under stol med att jag blev alldeles tagen av det första LittleBigPlanet när det släpptes för lite över två år sedan. Och då var det utan att ha spelat det online i mer än några timmar under betaperioden. Det var näst intill omöjligt att se hur stort det skulle bli, men jag trodde på titeln, och trots en ganska så trög startperiod sålde originalet väldigt väl, och fler än två miljoner banor har tillverkats. Tio av tio fick det i betyg.

Och nu sitter jag i nästan samma sits igen. Recensionskoden för LittleBigPlanet 2 innehåller inga onlinefunktioner, och jag får helt enkelt förlita mig på intrycken från betatestet och min intuition för att se vad MediaMolecule har att erbjuda denna gång.

Berättelseläget är denna gång utformad som en totalgenomgång av alla nya funktioner som uppföljaren har att erbjuda, och är dessutom mycket bättre skriven än tidigare. Världen hotats av negativitronens ondskefulla makter, och tillsammans med en brokig skara typer som utgör alliansen ska man ta sig igenom deras världar och sedan hitta ett sätt att slå tillbaka.

Ni som har spelat det första LittleBigPlanet kommer att känna igen er omedelbart. Vid första anblick finns det nästan ingenting som skiljer de uppföljaren och originalet, men det här och där skiner förbättringarna igenom. Ljuseffekterna är lite bättre, elden är lite snyggare och det finns många fler småsaker som skapar variation.

De första 15 minuterna från LittleBigPlanet 2

De främsta av dessa är skjut- och greppmöjigheterna, vilket innebär att man kan ha olika vapentyper och föremål som gör att man kan hålla i föremål, plocka upp och kasta saker samt aktivera en änterhake. Sedan har spelet fått sina första kontrollerbara icke-spelbara karaktärer, som går under namnet Sackbotar. De figurerar mest i bakgrunden, och kan programmeras med olika egenskaper (som att följa efter eller fly från spelaren, eller anfalla fiender), och de ger plattformselementen mer djup. I det första spelet rörde det sig mest om statiska karaktärer, men dessa programmerbara robotar har gott om potential.

Dessvärre känns fiendernas artificiella intelligens starkt begränsad. Motståndarna som rör sig fram och tillbaka har sina svaga punkter som bara behöver en lätt beröring för att slås ut, och till och med de allra mest avancerade bossarna känns klumpiga. De är ungefär lika svåra som de i Super Mario Bros-spelen, och deras rörelsemönster är ingen direkt utmaning.

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!