Cooking Mama World: Babysitting Mama

Barnpassning blir till en barnlek

Spelbranschen blir aldrig sig lik igen. Jag trodde att jag hade sett allt när spel levereras med gitarrer, trummor, pistoler och till och med hockeyklubbor - men när Cooking Mama World: Babysitting Mama dyker upp för recension inser jag att slutet på galenskaperna inte ens är nära.

Eftersom jag blev pappa för första gången i oktober antar jag att Toby tyckte jag var som klippt och skuren att ta hand om en tygbebis man kör en Wiimote i ryggen på och hanterar som ett riktigt människobarn. Problemet jag snabbt inser är att detta så kallade "spel" inte är ämnat för mig och inte heller min sambos femårige systerson jag annars kämpar för att hitta rätt spel till.

Det här spelet är nämligen till för typ två- eller treåringar - förutsatt att du vill att så unga barn ska exponeras för tv-spel - och är så enkelt i sitt upplägg att vi andra knappt väljer att kalla det spel utan snarare en form av interaktiv mamma-pappa-barn, med reservation för pappan som aldrig är närvarande (han kanske är upptagen spelrecensent? /red.anm.).

1

Som recensent är det lätt att på förhand idiotförklara Babysitting Mama; för det första är det Cooking Mama som gör allt. Detta är mitt första möte med spelserien men jag inser ganska snart att om något ska hända så är det hon som ska göra det. Mitt i flaskmatandet ringer nämligen en klocka och - ve och fasa - biffen håller på att brännas vid.

Istället för att hennes karlusling ska behöva lämna Tipsextra - eller vad han pysslar med - måste alltså Cooking Mama rusa som en tok till spisen och rädda måltiden. Genom att du viftar med nunchuken, mer finess än så behövs inte för att fixa biffen.

2

Det är också lätt att bli irriterad över spelets inledande beskrivningar av sig självt. Hur översätter man till exempel till politiskt korrekt svenska "Includes 6 ethnically diverse boy and girl babies" så att alla blir nöjda och glada?

Eller vem blir sugen på att tävla mot varann när lådan utbrister "Supports 2 player play to see who is the better Mama!"?

"Haha, du är kassast mamma!", liksom.

Lägg därtill att varenda reklambild visar en glad tjej med sin docka och vi inser att målgruppen är 2-5-åriga tjejer och inte en morgonsur spelpappa närmare 40 än 30.

Eller för den delen en Darth Sidious-fixerad skolpojke i lågstadiet.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!