Men om man trots allt ger Babysitting Mama en chans - och dessutom försöker sätta sig in i hur en liten kille eller tjej ser på barnskötsel och spel - så finns det områden där spelet faktiskt fungerar.
Jag får börja med en liten krabat som ska klappas, matas och tröstas genom att jag på olika sätt för antingen bebisen fram och tillbaka i upprepande mönster eller också använder nunchuken som flaska eller andra tillbehör. Svårighetsgraden är lekande lätt i början och även om du efter ett tag får nya och svårare bebisar att ta hand om så är det egentligen sällan meningen att jag ska misslyckas.
Och nej, ingen dör av misskötsel; så är den frågan besvarad en gång för alla.
När jag gör saker rätt blir ungen jollrande glad och i takt med att jag successivt gör saker allt sämre eller slarvigare tilltar gnället. Eftersom en Wiimote har en liten inbyggd högtalare låter det dessutom från dockan beroende på vad jag gör, vilket faktiskt förstärker hela känslan lite grann - även om japanska barn tydligen låter helt annorlunda än dem på våra breddgrader.
Själva dockan, ja...egentligen tyckte jag att den var otroligt ful och märklig första gången jag fick se den. Proportionerna är klart docklika och stämmer inte alls överens på ett litet barn, om det nu var den känslan man vill förmedla. Till min förvåning visar dock min åtta veckor gamla son Babysitting Mama-dockan oväntat mycket uppskattning. Med ett leende på läpparna försöker han intensivt få kontakt med honom/henne när den sitter på soffkanten och när jag ger honom den, efter att ha plockat ut Wiimoten, stirrar han förundrat och klämmer lite försiktigt. Han är ju ännu för liten för att i ordentlig mening leka med saker - men något med dockan förtrollar..
Hur större barn reagerar inför dockan vet jag inte. Det jag däremot inser under recensionens gång är att mycket hänger på just denna docka. Hellre än att kalla Cooking Mama World: Babysitting Mama ett spel skulle jag vilja kalla det en bebisdocka som ditt barn dessutom kan interagera med genom ert Nintendo Wii. Om dockan i ensam majestät inte lockar ditt barn utan Wiimoten i tror jag heller inte att spelet kommer att köras särskilt många gånger; på det viset är Babysitting Mama mer än bara ett spel. Eller, om man vill uttrycka sig annorlunda, knappt ens värt att kallas spel.
Cooking Mama World: Babysitting Mama har ganska uppenbara brister för den som är noga med att inte låta mammarollen överskugga andra familjemedlemmars del av barnskötseln; det är helt enkelt inte särskilt politiskt korrekt för en svensk publik. Och som spel räknat är det inte mycket att hänga i granen - men jag kan ändå tänka mig att det finns en hel del dock- och barnintresserade parvlar där ute - flickor som pojkar - som tycker dockan ser mysig ut och som dessutom triggas av att den kan prata och tas om hand på samma konsol föräldrarna spelar sina vuxnare spel till.
Förvänta dig dock inte att de lär sig någonting om barnskötsel. Att mata ett barn med flaska är betydligt lättare i Babysitting Mama än det var i Heavy Rain - men verkligheten är faktiskt lättast av allt.
Häll ordentligt utan luftbubblor och låt ungen suga, liksom. It's a no-gamer.
5 / 10
