Eurogamer undersöker 80-talets demoscen

Under 80-talet och delar av 90-talet innebar persondatorns intrång i de svenska hemmen att en ny hobby var på väg att bildas. Och med den en helt ny elit som excellerade och bildade stommen till både den svenska mjukvaru- och designeliten å ena sidan - och den svenska crackereliten å den andra.

Alla som hade en dator för 25 år sedan vet att det fanns demogrupper bestående av duktiga individer som tävlade mot och häcklade varann i en fiktiv teater som närmast kan liknas vid samtidens wrestlingfejder eller senare tiders verbala hiphop-krig. Men vem var de? Och vad betydde deras verksamhet för dagens tv- och datorspelande?

Kalle Shew är i dag 37 år gammal och skaffade 1987 sin första dator, en Commodore 64.

Fisk, från nån asiatisk förlaga.

Han hade redan i mellanstadiet visat fallenhet för att teckna och tyckte det var fantastiskt att han på datorn kunde sudda ut och göra om det som inte blev bra. Det blev starten på Kalles karriär inom Sveriges stora demoscen på 80- och 90-talet.

Unga och begåvade killar (mestadels) organiserade sig i grupper, möttes på jättelika copypartyn - som var som ett Dreamhack, fast utan datorer i nätverk - och tävlade mot varandra om ära och berömmelse. Och visste mer om den tidens maskiner än tillverkarna själva.

På högstadiet, runt 1988, gick Kalle tillsammans med några klasskamrater med i gruppen Defcon One. I dessa kretsar tog han artistnamnet Ogami (från Lone Wolf and Cub) och ägnade sig helt åt det grafiska.

En annan kille tog hand om programmering, en tredje blev expert på ljud och så vidare. Tillsammans hängde de ihop och tävlade mot andra grupper i Europa om vem som kunde skapa coolast grejer med minst resurser. Kalle själv arbetade i ett enkelt bildhanteringsprogram; 320 gånger 200 bildpunkter (pixlar) och totalt 16 färger till sitt förfogande (inklusive svart, vitt och gråskala) - och ingen mus.

Självporträtt, tidigt 90-tal.

"Funktionstangenterna sitter till höger på C64, med hjälp av dem stegade jag upp och ner och satte ut pixel för pixel och valde färg via kortkommandon. Jag minns att jag testade att styra med joystick men att det bara tog längre tid; jag hade ju full koll på i stort sett varje pixel på hela skärmen och kunde lika bra jobba via tangenterna."

"Kanske sketchade jag lite på papper innan jag satte igång men i övrigt var allt arbete på frihand med tangentbordet. Men en bild tog ju också ett par veckor att göra", minns han.

I dag arbetar Kalle som 3D-artist på malmöföretaget Redloop som han också varit med om att starta. Till kunder som Sony Ericsson gör de film med specialisering på 2d- och 3d-animationer och som används till presentationer av prototyper eller annat tidigt material.