Den 15 juni 2010 visade Nintendo upp något som hade ryktats om under några veckors tid, en ny handhållen konsol som använder sig av 3D-bild utan att du behöver ha på dig 3D-glasögon.
Några lyckliga fick hålla i och testa en prototyp vid det tillfället, men det var inte förrän i januari 2011 som jag och övriga pressen fick hårdtesta maskinen, Nintendo 3DS, och ett stort gäng spel.
Allt var dock inte så pass fritt som man kunde önska. Jag fick stå och trängas inne i en mässhall och köa för att lägga händerna på maskinen och ett specifikt spel. Tack och lov hade alla titlar flera maskiner var, så det blev inte en allt för stor väntetid. Faktum är att matstånden hade betydligt fler besökare, men den iakttagelsen får behandlas i en framtida krönika, för nu handlar det om maskinvaran och vad den kan göra.
Sett till storleken är den lite mindre än dagens Nintendo DSi, men inte så pass mycket att det känns som en stor skillnad. Faktum är att 3DS faktiskt är några futtiga millimetrar tjockare, men på höjden och längden är den lite, lite mindre. Däremot är den fortfarande lika ergonomisk som en spikplatta.
Det blir aldrig skönt att hålla i den, men å andra sidan gör det inte ont heller, så det är inget som påverkar omdömet särskilt mycket. Precis som du kunde läsa i nyheterna har Nintendo lagt till en analog spak till vänster om skärmen, och den fungerar kolossalt bra. Jag skulle nog vilja påstå att den spöar ditot på PlayStation Portable med råge, trots att även den håller en hög klass.
Det digitala styrkorset är precis som vanligt, precis som de vanliga knapparna till höger och de två som sitter på var sin axel. En till nyhet är dock en möjlighet att styra allt på ett lite annorlunda sätt. Tekniken i sig är inte speciellt ny, men gyroskopet ger dig ändå chansen att spela på ett annat sätt än tidigare.
Din 3DS kan till exempel agera som sikte, och istället för att använda din tumme för att styra en spak räcker det med att bara rikta maskinen åt önskvärt håll, som i Face Raiders (vars förhandstest publiceras snart!). Eller så kan man ta hjälp av ett till synes vanligt papperskort som följer med när du köper hårdvaran.
Namnet på den tekniken kallas för Augmented Reality, och chansen är stor att du redan har testat det med vissa mobiltelefoner eller EyePet till PS3. Likheterna mellan dem är att ett kort står i fokus, och utifrån det skapas ett objekt som kan vara allt från en måltavla till en fiende.
