Portal 2

Portal kom från ingenstans och förtrollade en hel spelvärld. Det släpptes under slutet av 2007 som en del av The Orange Box-paketet, som bl.a. innehöll Half Life 2: Episode 2 och Team Fortress 2, men blev snabbt stjärnan i paketet. Årets spel-utmärkelserna hopade sig, och kraven på en uppföljare lät sig inte väntas på.

Nu har det gått över tre år sedan det första spelet, och den 21 april är det dags för Valve och Electronic Arts att släppa Portal 2.

Så, vad skiljer sig denna gång? Ja, utöver ett enspelarläge som ska vara mer än dubbelt så långt som originalets tre till fyra timmar så bjuds vi dessutom på ett samarbetsläge som ska vara nästan lika stort som kampanjläget.

Det lär väl bli runt 15 timmars speltid totalt, även om sånt är svårt att bedöma. "Det beror ju helt och hållet på hur smart spelaren är. Om du är för smart så blir spelet inte alls lika prisvärt som för någon som är korkad", sade ju spelets producent Chet Faliszek när jag intervjuade honom.

Det är samarbetsläget jag har fått testa i en trång lokal några mil utanför London.

Tre nivåer bjöds det på, och i dessa spelar man inte längre rollen som människa. Huvudpersonerna är nu de två robotarna Atlas och P-body, som ska ta sig igenom de olika utmaningskammarna tillsammans. Samarbete är ett absolut måste, och pusslen kräver givetvis att båda spelarna drar sitt strå till stacken.

Därför är det viktigt att man lär sig de kommandon som finns. Genomgången i början lär ut kommandon som att markera saker på den andra spelarens skärm, samt se vad den personen ser. Utöver röstchatt så är det dessa kommunikationsmöjligheter man har, och förhoppningsvis ska detta räcka.

Sedan släpps man ned i den första testkammaren. I den skiljs rummet med en glas- och metallvägg, så att jag kan se min motpart och samordna sina rörelser. Det gäller att trycka på knappar för att släppa in min medspelare i nästa rum, och sedan får han göra samma sak åt mig.

Lådor måste sedan plockas upp och placeras på tryckkänsliga golvområden eller släppas genom hål i väggen, och hej vips är banan avklarad och vi kommer båda till ett gemensamt rum där en hiss väntar på att ta oss till nästa kammare.

Jag spelar som Atlas och ger P-body en high-five, och får en kort utskällning från GLaDOS sura datorröst. Här finns ingen tid för onödiga handlingar, får jag höra.

Charmen finns fortfarande där, så var inte orolig. GLADoS kommer fortfarande med syrliga kommentarer och instruktioner, men P-body och Atlas känns hittills mest som rätt anonyma och stumma robotversioner av Helan och Halvan.