Eurogamer.se

Dead Space 2

Döden har ingen lag

Rymdskräckisar har alltid haft en förmåga att trollbinda mig. Det kommer med största sannolikhet från Alien-filmerna, och det var troligen därför jag uppskattade det första Dead Space så pass mycket, trots att jag vanligtvis blir alldeles för skraj av skräckspel. Men det är något visst med just denna värld som Visceral Games har målat upp.

Utvecklarna har lagt ned mycket möda på själva berättelsen, den saken är säker. Innan du börjar spela Dead Space 2 rekommenderar jag att du tittar på den fem minuter långa "detta har hänt"-filmen som återberättar tidigare händelser, inte bara i det första Dead Space utan även i sidospelet Dead Space: Extraction och filmen Dead Space: Downfall. Det är både snyggt och välregisserat, och höjer verkligen stämningen.

Dead Space 2 tar vid tre år efter händelserna i ettan, och Isaac Clarke vaknar på ett sjukhus på Saturnus måne. Hans mentala hälsa är tyvärr inte riktigt tipptopp och hans läkare verkar dessutom vara helt skrupelfria. Fast det hamnar i skymundan när allt går åt skogen och nekromorferna slår ut sjukhuset där man är inlagd.

Mer om Dead Space 2

Så det blir dags att fly och ta reda på vad det egentligen är som hänt.

Mycket är sig likt från 2008 års spel. Det är samma berättelsestruktur, samma vapentyper och samma banupplägg. Ofta känns det som att jag bara springer igenom ett spökhus på ett nöjesfält, där läskiga saker händer stup i kvarten.

Det är nästan frustrerande linjärt till en början, och det enda jag i princip behöver göra är att följa golvnavigeringslisten som aktiveras med en kort knapptryckning. Och skulle det inte finnas någon sådan tillgänglig är det bara att utkämpa ett par eldstrider, så är berättelsen igång igen.

Men här finns en del nytt också. Handlingen är intressant, och jag applåderar Visceral Games förmåga att bygga vidare på berättelsen om Isaac, unitologerna, den svarta markörpelaren och nekromorfernas ursprung. Och det bjuds på några helt fenomenala och interaktiva filmsekvenser där jättemonster och rymdskepp spelar huvudrollerna.

Det är under dessa storslagna scener och bosstrider som Dead Space 2 verkligen vaknar till liv och bjuder på en rymdskräckis värd att minnas. Tankarna går osökt till Uncharted 2:s tempoväxlingar och filmliknande ögonblick.

Hjärtat tillbringar en ansenlig mängd tid i halsgropen, och det händer alldeles för ofta att jag hoppar till och skjuter vilt omkring mig i hopp om att träffa en nekromorf som kastat sig in i rummet och attackerar mig snett bakifrån.

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!