Veckans Retrokanon är en numera återkommande torsdagsföljetong (även om vi kör fredag i dag på grund av NGP-släppet i går) här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Super Castlevania IV (SNES, 1991)
Simon Belmont är en av Nintendos mest kända och omtyckta karaktärer. Ändå hamnar han allt som oftast i skymundan bakom Mario, Samus, Link och alla de andra Nintendokändisarna. Medan de får uppföljare och remakes på i princip varenda plattform får Simon snällt vänta i skymundan.
Castlevania-spel har det släppts gott om sedan NES-orginalet från 1986 men Simon lämnas likväl utanför. Efter både en uppföljare och prequel var det så äntligen dags för honom att steget in den nya 16-bitarseran med Super Castlevania IV. Trots att namnet antyder om en uppföljare rör det sig faktiskt om en remake av 8-bitsorginalet.
Nintendo gjorde ett genidrag som återintroducerade Simon Belmont i ny tappning med grafik och ljud som än idag är i toppklass för 16-bitarsgenerationen. Förutom helt nydesignade banor och fiender fick Simon sig ett rejält lyft med nya förmågor och framför allt möjligheten att använda sin piska i åtta olika riktningar. Dessutom kan du haka dig fast på olika punkter och svinga dig runt i banan. I några sekvenser använder sig spelet av Super Nintendons Mode 7-läge där hela banan scrollar runt dig samtidigt som du måste hålla dig i luften. Hur häftigt som helst.
Men trots att spelet är en remake så är det framför allt en expansion. Fem nya banor tillkom tillsammans med en mängd nya vapen och uppgraderingar. Super Castlevania IV anses än idag vara det ultimata Castlevania-spelet bland många gamers och kanske är det ett av de bästa plattformsspelen Nintendo någonsin har erbjudit.
Och så var det där med ljudet - musiken är nåt av det bästa du kan höra på Super Nintendo och spåret Bloody Tears är en av hårdrocksremixarnas största favoriter.
Veckans Retrokalkon: Terminator 2: Judgement Day (SNES, 1993)
Trodde du att genomruttna licensspel är unikt för vår moderna tid? Då hade du fel - och det kanske största fiaskot någonsin kan ha varit E.T. som ensamt sägs ha orsakat den amerikanska tv-spelskrashen år 1983.
Ett annat svavelluktande försök att toppa det kan vara LJN:s SNES-portning av Terminator 2: Judgement Day. Man tycker att en megafilmsuccé som Terminator 2 har precis alla ingredienser som behövs för att sätta ihop ett rejält actionplattformspel. Du får ju vara Arnold Schwarzenegger, (alltid toksvårt att stava till /red.anm.) för sjutton!
Spelet följer filmmanuset ganska troget med inledande scener utanför baren där vår Terminator-vän får tag på sina kläder. Senare får du uppleva strider på Cyberdyne-kontoret och till och med den avgörande striden i stålverket. Visst låter det bra? Det är det inte.
LJN lyckas sabotera spelet helt och hållet med världens absolut sämsta kontroller. Tänk dig de absolut sämsta kontrollerna du någonsin känt på i ett spel; multiplicera det med 50 och du får T2:JD till SNES. Och trots att vi får rätt spelmiljöer går uppdragen ut på något helt annat; på första banan ska du exempelvis leta efter framtida terminatorartefakter.
Nej, håll dig borta från den här osande högen och nöj er med filmen (eller det officiella flipperspelet) i stället. Det besparar du dig massa gråa hår på.
Veckans Retrokalkon: Se ett Youtube-klipp här.
