Recension: Marvel vs. Capcom 3: Fate of Two Worlds

Sakta, men säkert lyckades Marvel vs. Capcom 2: New Age of Heroes få en kultstatus som ytterst få fighting-spel har varit i närheten av att få. Sådant brukar Capcom lyssna på, och då spelar det ingen roll att det har gått tio år sedan det senaste verket dök upp.

Oavsett ålder ska det helt enkelt bara dyka upp en uppföljare, speciellt när den digitala återlanseringen via Xbox LIVE Marketplace och PlayStation Network Store blev en stor succé.

Kort därefter utannonserades Marvel vs Capcom 3: Fate of Two Worlds - ett spel som ska respektera rötterna, men vill jobba för att få mindre erfarna spelare att greppa handkontrollen eller arkadstickan.

Det där är kanske inte de orden som de allra största fansen vill höra, men så länge det finns brutala kombinationer som innebär förnedring mot glada amatörer, lär de säkert ändå vara nöjda.

Precis som namnet antyder handlar allt om strider mellan karaktärer från Capcom-spelen och Marvel-serierna. Medan Capcom blandar friskt mellan nytt och gammalt med sitt eget material, rör det sig enbart om specifika licenser för serietidningshjältarna, nämligen just äldre serier.

De som vill se moderniserade tolkningar kan bli ledsna redan nu, för järven, mer känd som Wolverine, använder sig av den klassiska gula spandex-dräkten istället för kostymen som den yngre generationen är mer bekant med. Men känner jag Capcom rätt lär det säkert dyka upp dyrt extramaterial som gör att du kan välja och vraka bland dessa saker.

När jag startar upp spelet bjuds det på en mycket hög volym vid minsta lilla knapptryckning i menyerna, så pass att jag påminns om Simpsons-avsnittet Marge Be Not Proud, där blåhåriga Milhouse minst sagt får ståpäls när han bara ska skriva in sitt namn.

Överdådigt är bara förnamnet, så pass att jag blir tvungen att sänka volymen en aning, något som jag inte direkt ångrar eftersom precis allt som händer skulle kunna ha minst fem utropstecken efter varje ord.

Kvantitetsmässigt sett är det däremot inte mycket att hurra över. Trots hela 36 olika karaktärer (och fler kommer att dyka upp som extramaterial) är det förvånansvärt få lägen som erbjuds. Bortsett från ett onlineläge, där jag kan välja orankat, rankat, söka upp olika lobbyer eller skapa min egen lobby, finns det bara fyra olika variationer.

Arcade, som är själva kampanjen (alla karaktärer har sitt eget slut), Versus, klassikern som gör att man lokalt kan slåss mot varandra, Training, ett sätt att lära sig alla kombinationer och tricks, och slutligen Mission, som egentligen är en förlängning av Training där jag ska klara av att utföra vissa saker för varje karaktär.