Eurogamer.se

Mario vs. Donkey Kong: Mini-Land Mayhem!

Uppdragbara Marios drar ner betyget?

Det verkar inte stå helt rätt till med Mario. Donkey Kong kidnappar i vanlig ordning mamseller på löpande band men vår korpulente hjälte tycks ha tröttnat på att samla glorior.

I Mario vs. Donkey Kong: Mini-Land Mayhem orkar han återigen nämligen inte själv göra särskilt mycket åt saken utan skickar ett gäng uppdragbara miniversioner av sig själv att sköta biffen. Givetvis handlar det om samma upplägg som i tidigare spel i genren som kan sägas startats på 90-talet av spelet Lemmings.

Mini-Land Mayhem består nämligen av en serie banor i vilka du skickar ut olika antal Mario-dockor som ska ta sig till en dörr. På vägen finns en mängd faror i form av fiender, eldgropar, kastade tunnor och annat jobbigt. Dockorna är, till skillnad från tidigare spel i serien, stendumma och fortsätter bara gå när du väl satt igång dem - du kan alltså aldrig stoppa dem och inte heller ändra deras riktning med annat än omgivningen. Ditt mål är att med stylusen bygga och ändra banan i realtid så att dockorna når fram till dörren oskadda. Helst samtidigt.

1

Donkey Kong lär ha en svensk kusin från Dalarna - Falun Kong.

Det vanligaste sättet att hjälpa dina miniversioner är att bygga broar i form av en slags stålbalkar. Kruxet är att du inte har hur mycket byggnadsmaterial som helst, så du kan alltså inte göra dem obegränsat långa eller många. Oftast måste du ta bort gamla broar som inte längre behövs för att ha material att bygga nästa.

Och så håller det på. Men i takt med att du kommer längre är det inte bara broar som ska byggas utan väggar som ska tas bort eller studsmattor som ska placeras på rätt ställe för att ta dockorna dit du vill. Principen är densamma; inget är obegränsat utan du behöver ta bort gamla för att sätta dit nya.

Skulle en enda docka döden dö är loppet kört. Likaså måste samtliga dockor ta sig genom dörren med inte alltför många sekunders mellanrum, så skulle en enskild docka ha förirrat sig iväg för långt bort kommer du även då att misslyckas. Oklart varför - men nu är det så.

De flesta banor har mer än en enda lösning som fungerar och ibland är det så enkelt att det från början är svårt att fatta. Andra banor är riktigt stora och kräver att du skrollar för att få en helhetsuppfattning men gemensamt för alla banor är att lika mycket tid spenderas åt att bara studera dem och fundera ut hur det egentligen blir när du sätter igång figurerna som för att faktiskt spela banan.

För att bryta enformigheten stoppar Nintendo med jämna mellanrum, mot slutet av varje nivå, in en bossbana där det är den gamle apan själv som står för motståndet. Din uppgift är då att låta ett antal dockor ta sig fram till tre skilda punkter där de på olika sätt kan anfalla Donkey Kong. Hans motstånd består av att slumpmässigt kasta saker mot dem samt att orsaka smärre skalv som förändrar banans upplägg och därmed kanske sabbar dina planer.

Problemet med dessa bossbanor är att de allt som oftast är likadana i sitt upplägg och din omedelbara framgång beror mer på hur apan råkar kasta sina projektiler än på din skicklighet. Men visst; bossar är alltid bossar.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!