Lord of Arcana

Ett försök att rida på vågen

Varje gång en ny produkt blir tillräckligt populär kan vi med all säkerhet vänta oss tiotals – ibland hundratals – liknande verk.

Det spelar ingen roll om det rör sig om en stilbildande bok, revolutionerande film, smart designad telefon eller ett banbrytande spel – så fort något blir succé får det dras med en mängd skamlösa plagiat och bleka kopior.

I spelvärlden får vi uppleva det väldigt ofta. När Pokémon kom skulle plötsligt alla spel gå ut på att samla monster, efter Gran Turismo skulle alla bilspel minst innehålla hundra bilar, och när vi var klara med Gears of War var det tredjepersonsskjutare med täckningssystem och samarbetsläge som gällde.

Vi får dock inte glömma bort det fåtalet gånger utvecklarna nöjer sig med att låna och inspireras av ett fåtal element som de lyckas finslipa näst intill perfektion och som ibland överträffar originalspelet. Exempelvis hade vi aldrig fått se röken av Final Fantasy-serien om det inte vore för Dragon Quests framgångar i hemlandet Japan.

Lord of Arcana går tyvärr inte att räkna in i nyss nämnda kategori, utan faller snarare in under facket "bleka kopior".

Det krävs inget geni för att lista ut att titeln försöker rida på den enorma framgångsvåg (eller snarare framgångstsunami) som Monster Hunter ligger bakom i Japan, och Lord of Arcana lånar och plagierar så pass mycket från det spelet att det glömt att skaffa en egen identitet.

I grund och botten är det egentligen inte ett dåligt spel – spelmekaniken är välgjord och det finns massvis med vapen och rustningar att både samla och tillverka – något som tyvärr inte hjälper då utvecklarna glömt ge spelet en själ, och prioriterat ett högt antal uppdrag framför äkta spelglädje.

För även om spelet stundtals är vackert att titta på och att det finns många uppdrag att ta sig an blir det aldrig särskilt roligt eller belönande att genomföra dem. Uppdragsstrukturen är ofta tråkig och består av klassiska "hitta X antal saker genom att ha ihjäl Y antal monster" utan att ge någon direkt anknytning till spelets knappt existerande handling.

Antalet mål man behöver döda för att fullborda uppdragen är dessutom alltid för många och fienderna tar för lång tid att besegra oavsett hur lätta de är. Det känns lite som att LoA är ett litet MMORPG där man glömt att lägga till onlinestödet, och därmed mest springer runt i en tom värld med långa laddningstider och slåss mot samma fiender med alldeles för höga livmätare gång på gång.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!