Eurogamer.se

MotorStorm: Apocalypse

Apokalypsen här här!

MotorStorm-serien har funnits med ända sedan PlayStation 3 lanserades i Sverige 2007, och jag minns fortfarande när jag testade det första spelet ett halvår tidigare, ett par månader innan konsolen ens lanserats i Japan.

Det var snyggt och häftigt, och det enda som egentligen saknades var ett flerspelarläge på delad skärm. Sedan kom uppföljaren Pacific Rift, som hade detta men som saknade fokus och bara kändes som ett hafsverk.

Och nu kommer MotorStorm: Apocalypse, Det bygger inte bara vidare på de andra spelen utan har även sneglat både en och två gånger på Split\Second: Velocity, men det stör inte nämnvärt. Detta mycket tack vare att de flesta av sakerna som lånats är stämningshöjande element, som slowmotion-demolering av fasader som förändrar banorna, samt en hel del racing inuti raserade hus.

Skillnaderna mellan detta spel och många simulatorer där ute på marknaden kan knappt bli större. Jag minns när jag spelade det kommande Shift 2: Unleashed nyligen på ett förhandsevenemang. Så fort jag råkade krascha eller bara åka av vägen var det kört, och jag fick starta om loppet.

Men i MotorStorm: Apocalypse tillhör krascher vardagen, särskilt i början. Vid ett tillfälle åkte jag in i väggen och utför stup sju gånger inom loppet av tio sekunder, men tävlingen var inte över för det.

Varför inte? Jo, för att de andra fordonen är lika goda kålsupare de. De går in i väggen snabbare än en utbränd sjuksköterska och bränner utför stup med lika gott humör som sista krabaten i ett lämmeltåg.

Och däri ligger själva essensen av MotorStorm-serien, nämligen att det ska vara kaotiskt, frenetiskt och alldeles underbart att ta sig igenom banorna. Faktum är att det tredje spelet i serien är mycket mer lättillgänglig och enklare att köra än de tidigare två.

Det första spelet var ohyggligt svårt, medan MotorStorm: Pacific Rift mest var plottrigt med sin oskarpa grafik och sina desperata försök att få med så mycket som möjligt.

Apocalypse innehåller lite av båda spelen. Här är det ganska enkelt till en början, men spelaren får sakta vänja sig vid styrningen, de olika fordonen och specialrörelser. I kampanjläget presenteras varje etapp av spelet bitvis, och sedan är det bara att köra den delen med det förvalda fordonet.

Det är tyvärr lite för linjärt, och det saknas variation (faktum är att det i princip rör sig om att komma bland de tre första eller att inte åka ut i ett utslagningsläge), men det fungerar ändå som ett bra sätt att lära sig banorna.

Stadsmiljön fungerar dessutom utmärkt för racingen, särskilt när delar av vägen slitits sönder och bildar hopp och chikaner.

Och likheterna i de rena racing- och krockavsnitten påminner nästan lika mycket om Burnout: Paradise som om tidigare nämnda Split\Second. Kanske har MotorStorm förlorat lite av sin egen identitet i och med detta, men spelar ingen större roll. Det är racingen som är det viktiga.

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!