Pokémon Black & White

Det bästa Pokémon-spelet någonsin. Svart på vitt!

Med femton år i bagaget och överexploatering i olika medier är det fullt förståeligt om folk hunnit tröttna på Pokémon, ett spel som nästan var fulländat redan från början men som Game Freak finslipat in i absurdum i olika uppföljare och återutgivningar.

Och även om de gjort ett fantastiskt jobb var det länge sedan serien kändes riktigt spännande och lika rolig som i de två första spelen, och de senare delarna har haft en besk eftersmak av urvattnad upprepning.

Men i Pokémon Black och Pokémon White har utvecklarna lyckats få monstersamlandet att kännas fräschare och roligare än någonsin. Förändringarna i spelen kan verka små vid en första anblick, men det blir snart tydligt att den svartvita kombinationen är något så fantastiskt som en nystart för hela serien, och har du aldrig varit i kontakt med fickmonstren tidigare är detta ett utmärkt tillfälle att börja spela Pokémon.

Det första tydliga tecknet på detta är att alla gamla Pokémon vi stiftat bekantskap med i tidigare äventyr är som bortblåsta i Black och White (åtminstone tills du klarat spelets huvudhandling och kan börja ägna sig åt att fånga alla 649 varelser). Det är ett mycket modigt steg från Game Freaks sida, men också direkt nödvändigt för att du ska orka hålla intresset uppe.

Mer om Pokemon Black

Istället har de alltså introducerat 156 nya monster som du kan samla och träna, vilket är det största antalet nya bekantskaper i ett och samma spel hittills. Trots att flera av dessa är övertydligt inspirerade av populära Pokémon från tidigare delar håller de nya djuren en förvånansvärt hög lägstanivå.

Det var länge sedan det kändes så här kul och spännande att upptäcka alla nya varelser, lista ut vad de är bra på och se vad de kan utvecklas till. Dessutom är det en minst sagt befriande känsla att slippa möta en massa Pikachus och Zubats i var och varannan strid för femtioelfte spelet i rad.

Spelets handling är till en början densamma som i alla andra Pokémonspel – besegra världseliten bland monstertränarna och fyll din Pokédex med så mycket information som möjligt längs vägen. Denna klassiska berättelse placeras dock i periferin så snart som Team Plasma kommer in i bilden – en sekt vars primära mål är att befria Pokémon från människor.

Historien kring denna religiösa grupp känns både vuxnare och bättre skriven än tidigare spels handling, och att titeln dessutom vågar driva med sig självt ackompanjerat med en stor dos humor gör historieberättandet charmigare än någonsin. Manuset är förvisso inte ens i närheten av lika mästerligt som i exempelvis Ghost Trick och Persona-spelen, men är tillräckligt engagerande att fungera som en underhållande drivkraft att ta sig vidare i äventyret.

Black och Whites inramning har även den tagit ett rejält kliv framåt, och är nu riktigt snygg och smart designad. Omgivningarna är livligare och mer varierade än tidigare och bakgrundsmusiken riktigt trallvänlig.

Dessutom bjuds det på riktigt vackra och imponerande vyer när den mysiga 3D-grafiken experimenterar med lekfulla kameravinklar i den undersköna naturen och de pampiga statskärnorna.

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!