Shift 2: Unleashed

Dags för nästa skift

Det kan inte vara lätt att utveckla bilspel i dagens spelklimat. Genren har förvisso varit populär sedan urminnes tider, men på senare år har konkurrensen varit så hård att det nästan har varit omöjligt för nykomlingar att ta sig in på marknaden.

Kanske var det också därför som Slightly Mad Studios tvingades stoppa in den beprövade ordkombinationen "Need for Speed" i titeln till 2009 års Shift när de försökte tränga sig fram i genrens tätt trafikerade simulatorinriktning.

Om spelet hade blivit lika populärt som det faktiskt blev om det saknat de tre inledande orden i titeln kan vi bara spekulera om, men uppenbarligen blev framgången tillräckligt stor att utgivarna vågade plocka bort förkortningen NFS från uppföljaren med namnet Shift 2: Unleashed. Och tur är väl det, för hade de lagt in överrubriken Need for Speed hade titeln blivit en riktig tungvrickare att uttala.

Shift 2: Unleashed är precis som föregångaren ett seriöst försök från Electronic Arts sida att utmana stortitlarna inom simulatorgenren såsom Gran Turismo och Forza Motorsports. Och faktum är att det till skillnad från många av konkurrenterna lyckas stå ut från mängden med en attityd som till och med kungaparet inom genren sneglar avundsjukt på.

Mer om Shift 2: Unleashed

Detta är nämligen bilkörning när den är som allra hårdast, och titeln handlar lika mycket om att överleva de diaboliskt utformade banorna och aggressiva motståndarna som att komma först i mål.

Vet du inte exakt vad du sysslar med kommer du med stor sannolikhet att volta av vägen redan i första kurvan, krocka med en motståndare som felbedömt väglaget eller glida av asfalten när ett av däcken råkar snudda vid gräset utanför vägbanan när du kör i 200 knyck. Spelet har en överhängande mörk och smutsig känsla, och svårighetsgraden är extremt oförlåtande även med de lättaste inställningarna påslagna.

Jag är riktigt imponerad av hur varje liten detalj på och utanför vägbanan påverkar bilarnas fysik, och hur kollisioner fullständigt demolerar fordonen. Att försöka gena över gräset eller använda andras bilar som bromskloss för att ta sig förbi kurvorna snabbare som i Gran Turismo är här helt uteslutet, och resulterar oftast i att du tvingas starta om hela tävlingen från början för att ha en suck att återta förstaplaceringen.

Olika underlags- och nivåskillnaders påverkan på köregenskaperna bidrar tillsammans med de smutsiga miljöerna till att banorna man kör på känns riktigt levande och verklighetstrogna. Exempelvis överträffar närvarokänslan jag får av att bränna gummi genom tunneln i Monaco i Shift 2 atmosfären jag upplevt i alla andra bilsimulatorer på samma bana, vilket är fler än vad som kan räknas på två händer.

Men trots att Slightly Mad Studios hittat helt rätt på flera punkter är det dock inte bara guld och gröna skogar i fallet Shift 2: Unleashed, och titeln lider framför allt av ett allvarligt problem som förstör en stor del av helhetsbilden.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!