Veckans Retrokanon: Death Rally

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Death Rally (DOS, 1996)

Den finska utvecklaren Remedy är kanske mest känd för Max Payne och Alan Wake, två högklassiga spel som gjort bra ifrån sig och som har sin plats i spelhistorien. Fast innan man går måste man lära sig att krypa - och detta gjorde Remedy redan 1996 när de släppte Death Rally för DOS.

Deras första spel var simpelt men ändå både effektfullt och löjligt roligt. Idén är enkel; sätt en mängd förare i beväpnade bilar och låt dem slåss upp till toppen med hjälp av fula knep, vadslagningar, sabotage och extremvåld. Ja, konceptet är tvärstulet från kultfilmen Death Race 2000 men vad gör det när resultatet blir så bra?

Grafiken var enkel men färgglad och visades ur ett fågelperspektiv. Du börjar i botten med en liten summa pengar och en lätt tillknycklad bil som inte är helt olik en gammal Volkswagen Bubbla.

Installera gigantiska spikar, maskingevär, minor och nitroraketer för att sedan dödsföraktat ge dig ut på täta och slingriga banor där stackarna i publiken som vågar sig för nära förvandlas till ketchupfläckar utan minsta ånger från förarna.

Spelet var mörkt, skitigt och förbaskat roligt. Att hålla på med skumraskaffärer vid sidan om tävlingarna för bonusar gjorde det hela ännu roligare. Ibland kunde du tjäna mer pengar på att se till att en viss motståndare inte gick i mål, istället för att vinna själv. Du kunde även muta andra mekaniker för att sabotera motståndarnas fordon.

Death Rally blev snabbt en succé och är idag kultförklarat, så till den grad att Remedy släppte spelet gratis år 2009. Alldeles nyligen gjorde de också en remake till iOS som passar både nostalgiker och retrokanonälskare.

Och förresten, visste du att Duke Nukem själv är med i spelet? Nu vet du.

Veckans Retrokalkon: Stunt Race FX (SNES, 1994)

Trots att det bara skiljer två år mellan Death Rally och Stunt Race FX känns det som att det är flera generationer dem emellan.

Dels för att Death Rally gjordes för en modern dator men dels också för att Stunt Race FX använde sig av det knasiga FX-chippet som Nintendo valde att implementera i flera av sina spel. Det finns bra exempel på hur man använder FX-chippet (Starwing och Super Mario World 2) och det finns dåliga som i fallet Stunt Race FX.

Det är just tack vare succén med Starwing vi fick detta spel från början. För även om om det inte är något spektakulärt koncept med off-road racing så gjorde FX-chippet spelet näst intill ospelbart.

Man satte ribban alltför högt när man ville ha ett äkta 3D-racingspel helt gjort i polygoner, då sådant är krävande och behöver precision och snabbhet. Något som Starwing lyckades klämma in relativt bra tack vare smart design. Men som Stunt Race FX helt saknade.

Stunt Race FX led av en blockig och ryckig grafik samtidigt som spelets gigantiska bilar tog upp en fjärdedel av skärmen. Det tog inte många minuter innan huvudvärken satte igång. Idag är spelet frustrerande dåligt, men redan 1994 kunde man snabbt ana att detta inte var den vassaste kniven i Nintendos låda.

Knasigt nog är spelet designat av Shigeru Miyamoto själv - men det nämner han nog inte på sitt CV.