Recension: Mortal Kombat

Mortal Kombat-serien har för mig under årens lopp varit den stora konkurrenten till Street Fighter-spelen i genren som vi i folkmun benämner fightingspel. Men då jag i mångt och mycket tycker att Street Fighter har stått och stampat på samma plats genom åren (troligtvis för att i princip alla titlar heter Street Fighter II, och sedan ett prefix eller suffix på det), har Mortal Kombat i alla fall försökt sig på utveckling.

Det spel jag recenserar har valt att stryka alla former av ordningsnummer och prefix/suffix och har likt Rambo och Rocky återgått till att endast benämnas Mortal Kombat. Om du vill sätta en siffra bakom titeln är det tydligen en nia som ska placeras där.

Spelet är uppbyggt i det vi brukar kalla för 2,5D där grafiken i grund och botten är tredimensionell, men karaktärerna endast rör sig i ett tvådimensionellt plan. Det vill säga snygga bakgrunder, och inget djup i rörelserna hos dina slagskämpar. Precis som det ska vara! Just den meningen är förresten något som lyser igenom hela spelet från början till slut.

Jag måste erkänna att jag tror minsann inte att jag har spelat en enda MK-titel sedan Mortal Kombat II som släpptes några år in på 90-talet. Det verkar dock inte spela någon större roll då det mesta är sig likt. Grafiken är som sagt uppsnyggad, spelet använder sig av Unreal Engine 3-motorn och många av banorna är sådana du känner igen från de första spelen i serien.

För alla er som aldrig har testat ett fightingspel så är det världens enklaste sak att börja slå varandra sönder och samman. Kontrollerna är enkla, och med enkla knapptryck kan du slå, sparka, blockera, hoppa och kasta din motståndare. För oss som är lite mer erfarna spelare är det precis lika lätt att lista ut alla specialslag och kombinationer som inte bara orsakar stor skada hos din motståndare, utan även utför denna skadande manöver på ett mer eller mindre humoristiskt, brutalt sätt.

Det är kombinationer som sitter i ryggraden - håll inne bakåtknappen, sen framåt och ett slag eller en spark, den klassiska dra styrspaken i en halvmåne med start bakåt och sen ner och fram plus en spark eller ett slag. Kort och gott, knappkombinationer jag känner igen från andra typer av spel i denna genre.

Sen finns det givetvis en hel uppsjö med specialare och tricks där du inte bara måste vara fingerfärdig utan även ha ett kombinationsminne utan dess like. Mitt i striden går det bra att pausa och plocka fram listan över alla kombinationer, om du känner att dina enkla kast och slag inte riktigt räcker till.

Mycket jag känner igen, men det finns också en del nyheter. Längst ner på skärmen hittar jag numera supermätaren, som under stridens hetta fylls upp. Mätaren har tre fasta punkter, och när de passerats kan ytterligare färdigheter läggas till din arsenal.

Läge ett ger din karaktär förstärkta färdigheter, såsom fler pilar, mer is, eller kraftfullare missiler. Mittenläget ger dig möjligheten att förstöra din motståndares kombinationer. Nödvändigt att mästra om man vill ta sig någonstans i MK-världen.