The Witcher 2: Assassins Of Kings

Jag står tillsammans med en främmande besvärjerska på en halvtrasig bro högt över marken. Långt där nere i träskmarkerna lurar ett monster som har stört byinvånarna alldeles för länge. Jag beordras att ta mig ner dit medan hon förbereder en trollformel som ska lura fram monstret åt mig och mina två knivskarpa svärd.

Väl där nere dyker ett stort monster upp som börjar slå mot mig med sina stora tentakler. Uppe på bron står besvärjerskan och ropar på mig hur jag skall göra. Irriterad på henne vrålar jag tillbaka att hon kan gott komma ner själv och göra jobbet.

Efter ett tag lyckas jag hugga av ett par tentakler på monstret och kan ta mig fram till det jag gissar är en mun och slänga in en bomb i gapet. Striden är över och jag kan pusta ut, för den här gången.

Med ytterligare en förhandstitt på CD Projekts PC-spel The Witcher 2: Assassins of Kings ska jag försöka reda ut ytterligare några frågetecken som kan tänkas finnas inför släppet i maj. I vår första förhandstest nosar Mikael på atmosfären lite och ger er lite bakgrundshistoria. Jag har nu tagit mig igenom prologen och den första akten av tre.

Bakgrundsberättelsen i spelet griper direkt tag i mig och skapar ett sug att spela vidare, vilket är ett gott betyg från mig som sätter spelmanus som det minst viktiga i ett spel.

Stridssystemet är mycket enkelt uppbyggt. Du klickar antingen med vänster musknapp eller med höger. Med två olika vapen bundna till knapparna kan du på ena knappen använda ett kraftfull men långsamt vapen, medan den andra knappen används till en snabbare attack, förslagsvis med en liten dolk.

Ett av de stora samtalsämnena inför det här spelet har varit nakenscenerna. Efter att ha sett ett par av dessa sexscener känner jag ändå att de är så väl invävda i historian att de inte stör mig något större.

Men det känns lite snedvridet att det endast är kvinnorna som är spritt språngande nakna medan huvudkaraktären Geralt alltid lyckas gömma sig bakom kvinnorna.

Eftersom det är ett spel som i första hand är utvecklat till PC ser det helt fantastiskt ut. CD Project har inte sparat på krutet någonstans. Skogen jag rör mig i är lummig och fullt levande, och bergsmiljöerna är storslagna och helt fantastiska.

Men helt plötsligt när jag springer i skogen och jagar ett blodspår står det en liten buske i vägen. Jag försöker forcera buskaget men det står där liksom ett berg i vägen för mig. Dessa osynliga väggar som tyvärr existerar stör mig lite, men inte tillräckligt för att helhetsupplevelsen ska rubbas.

The Witcher 2 är ett ganska linjärt rollspel som målar upp en illusion av frihet. Men jag skulle inte påstå att det är något som stör, snarare tvärtom, för det är skönt att slippa irra omkring i mörkret utan att veta var någonstans jag ska ta mig härnäst.

Ett litet klagomål måste jag dock tyvärr avsluta med, nämligen alla Quick Time Event-sekvenser som tvingar mig att trycka på WASD-tangenterna i den följd som de presenteras på skärmen. Det känns inte riktigt som att det hör hemma i ett rollspel.

Men med tio timmars effektiv speltid i The Witcher 2 kan jag redan nu våga slå fast att CD Projekt sitter på en stark kandidat till årets spel 2011.

The Witcher 2: Assassins of Kings släpps till PC den 17 maj 2011. Inga konsolversioner har utannonserats ännu.