Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Operation Wolf (C64, 1988)
Till skillnad från nu var skjutspel i förstapersonsvy inte något man sprang in i på daglig basis på 80-talet, utan - om genren överhuvudtaget fanns - var något exotiskt och spännande. Däremot var det vanligare med skjutspel där du flyttas i sidled samtidigt som du styr ett hårkors för att sikta in dig på fienderna och låta dem smaka på lite bly, så kallade rälsskjutare.
Titlar som Time Crisis, Virtua Cop och House of the Dead kan du hitta i arkadhallar än i dag, men långt innan dessa ens var en glimt i sina föräldrars ögon hade vi Operation Wolf.
Någon är fången någonstans och behöver givetvis räddas.
Operation Wolf är en ren konvertering av arkadspelet och släpptes till en herrans massa plattformar. För min del var det på C64 spelet gjorde sin debut, och vilken debut sen.
Spelet har inga finesser som att ta skydd, zooma in, alternativa vägar eller avancerade kontroller - utan det var action från höger till vänster eller tvärt om. Ta död på dina motståndare innan du tar för mycket skada och försök att inte döda oskyldiga sjuksköterskor.
Om jag ska vara ärlig kommer jag inte ihåg om det fanns någon bakgrundsberättelse (någon är väl fången i nåt slags koncentrationsläger? /red.anm.), utan det var just den allra första känslan att se slagfältet från mitt eget perspektiv som fick mig att försöka ladda spelet om och om igen. Att direkt vara inblandad i striderna var något helt nytt och rejält imponerande - och adrenalinet pumpade när det var dags att försöka slå ut en helikopter eller ett pansarfordon.
Veckan Retrokalkon: Predator (NES, 1987)
Predator till Nintendos 8-bitarskonsol är inte en rälsskjutare som Operation Wolf - men istället desto knasigare och rejält dåligt. När titeln släpptes till de flesta stora plattformar fanns det åtminstone en viss koppling till den klassiska actionrullen med en välpumpad Arnold i huvudrollen.
Ah, en härlig scen från en klassisk film. Eller inte.
NES-versionen är iallafall helt urflippad och har inget med filmen att göra. Utöver buggar och en taskig grafik är det komplett ologiskt. Du spelar som Arnolds karaktär 'Dutch', men inget annat är sig likt.
Bortsett från vanliga fiendesoldater stöter du även på gigantiska skorpioner och rullande stenblock som aktivt försöker ta död dig - såvida du inte hoppar upp på dem, vill säga, då du istället får en liten åktur.
I en del sektioner får du spela med en förstorad Arnold och skjuter färgglade bubblor i en LSD-tippad värld.
Skumt som tusan men inte på ett bra sätt.
