The Dishwasher: Vampire Smile

Leende blodbruna ögon

När jag satte mig ner för att spela The Dishwasher: Vampire Smile trodde jag att jag hade börjat tröttna på stilistiska sidoskrollande spel med tecknat övervåld. Jag hade fel. Det är nämligen precis vad detta spel handlar om, och trots att de flesta ingredienser känns bekanta från ett antal andra spel är upplevelsen både speciell och tilltalande.

Liksom i föregångaren The Dishwasher: Dead Samurai är min uppgift att kämpa mig igenom ett antal banor fyllda med mängder av mer eller mindre märkliga fiender, och möjligheten finns faktiskt att spela igenom historien som huvudpersonen från det spelet. Även om det kan vara värt att göra det också då både historien och striderna ändras, beroende på karaktären jag väljer, så är stjärnan denna gång hans syster Yuki.

Historien är svår att hänga med i och hoppar bland annat fram och tillbaka mellan ett rymdfängelse och ett mentalsjukhus, men den lyckas ändå med konststycket att sätta en fantastisk stämning någonstans mellan dystopisk postpunk och humoristisk mangathriller. Det må låta obegripligt men spelar du verket lär du förstå vad jag menar. Till att sätta stämningen hjälper förstås också både ljuddesignen och den fantastiska grafiken.

Som jag inledningsvis nämnde är stilgreppet med en värld mestadels i gråskala med ett antal ordentliga färgklickar (inte minst i form av rött blod) inte alls ovanligt, men sällan är det genomfört lika snyggt som här. Enkelheten i färgskalan gör tillsammans med den tecknade grafiken också att det är lättare att hålla ordning på vad som händer på skärmen när den fylls med fiender, blod och svingande vapen.

Från första stund är det full action, och enkla kontroller gör det lätt att få grepp om det finfina stridssystemet. Inom ett par minuter har jag fått till en kombination på 75 slag, och därifrån ökar det bara.

Ett litet tryck på högerspaken blir en extremt snabb förflyttning närmast att likna vid en teleportering, och med hjälp av denna teknik kan Yuki både springa och flyga omkring på skärmen för att dela ut död och förstörelse.

En handfull olika vapen finns att tillgå vilket ger både kombinationsmöjligheter och en viss variation i stridandet, men just alternerandet är annars spelets klart svagaste punkt. Banorna är relativt tråkiga och det är mest frenetiskt knapptryckande från vänster till höger som gäller, och efter ett par-tre banor vill jag alltid ta en paus och göra någonting annat.

The Dishwasher: Vampire Smile - Lanseringsvideon

En sak som försöker bryta upp mönstret är små Guitar Hero-liknande minispel som dyker upp när jag ibland springer på en övergiven elgitarr. Trots att de egentligen är helt poänglösa uppskattar jag dock pausen och de stämningsfulla gitarrsolona.

Förutom kampanjläget finns det ett par andra spelvarienter med olika utmaningar och poänglistor, och det mesta går dessutom att spela tillsammans med en vän antingen på samma tv eller över nätet. Att detta spel är blott en mans verk är oerhört imponerande, likaså det faktum att det gör åtminstone mig till ett fan av en genre jag vanligtvis har svårt för.

7 / 10

The Dishwasher: Vampire Smile finns ute nu till Xbox 360 via Xbox LIVE Arcade.

Läs vår betygspolicy The Dishwasher: Vampire Smile Gabriel Johansson Leende blodbruna ögon 2011-05-06T09:00:00+02:00 7 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!