Steel Diver

Tar sig vatten över huvudet

Det verkar finnas minst en film för alla farliga yrken. Brandmännen har Backdraft, livvakter har The Bodyguard - och ubåtsmän har Das Boot.

Efter många år av ubåtspeltorka dyker helt plötsligt Nintendo upp från oväntat håll och levererar Steel Diver till 3DS. I magiska tre dimensioner ska vi få uppleva klassiska stridsmoment som att skjuta torped från periskopläge och att manövrera en ubåt av de mindre klasserna genom farliga vatten.

Risken är dock att Steel Diver lämnar dig besviken på hela tre sätt. Fyra om du längtat efter det och blev besviken när det var ett lanseringsspel i USA , men inte i Europa och Japan - men annars tre besvikelser.

För det första har Steel Diver lika mycket med ubåtar att göra som Outrun har med trafikregler. Och det är väl i och för sig okej att man använder ubåtsliknelser för att skapa ett modernt slags shoot'em-up - men problemet är att farten är så låg och kontrollerna så pass fattiga att varken den shmup- eller ubåtsintresserade roas särskilt länge.

1

Framåt och bakåt, stig och dyk och höj och sänk nosen. Ja, och såklart ELD!

I kampanjläget får du reda på att en maktgalen och ondsint nation måste stoppas med militärt våld och det är upp till dina ubåtar, de beryktade steel divers, att göra det. Dessa båtar finns i tre versioner, från stor till liten, och skillnaden dem emellan handlar förutom storleken om hur mycket stryk de tål, hur många torpedtuber de kan avfyra samtidigt och vissa skillnader i kontrollerna.

Grundkontrollerna är annars tre stycken; framåt/bakåt, stiga/dyka och höja/sänka fören. Detta gör du genom att dra med stylusen i tre olika reglage och det säger då sig självt att du bara kan göra en sak åt gången, vilket gör styrningen marig.

Ubåten svarar som sig bör inte särskilt snabbt på varje kommando och efter ett tag när du vant dig vid de kluriga och långsamma kontrollerna går det säkert upp för dig att det du spelar är ett onödigt krångligt shoot'em-up i slow motion och helt utan fräcka effekter.

Fienderna består oftast av andra ubåtar som avfyrar torpeder som kan vara antingen dumma eller målsökande. En särskild försvarsmekanism som kräver syre kan avleda och störa torpedens målsökande system och påminner om de magnesiumremsor stridsflyg släpper ut för att avleda värmesökande missiler. Men oftast handlar det om slumpmässigt utplacerade sjunkbomber och en del undervattensminor du behöver undvika.

2

Havsbotten är faktiskt riktigt vacker på sina ställen, men det hjälper inte helhetsintrycket.

Och hade det inte varit för att alltihop går på tid och att det ibland på slutet väntar en boss(!) så hade faktiskt nivåerna i Steel Diver varit barnsligt enkla. Som de är nu misslyckas du oftast på grund av att du tvingas snabba på lite innan tiden går ut.

Förutom kampanjläget ges du även ett antal banor du ska klara på viss tid; här finns inga fiender utan endast själva banan med utplacerade minor och andra hinder som försöker stoppa dig att nå målet inom utsatta minuter.

Den andra besvikelsen handlar om att Steel Diver är ett ytterst tvådimensionellt spel med ett påklistrat tredimensionellt djup. Din ubåt kan nämligen bara rikta fören åt höger och kan inte svänga inåt eller utåt från ditt synhåll. Extra irriterande är det då när vissa fiendebåtar står halvt på tvären mot dig, längre in i skärmen, och kan skjuta torpeder mot dig - men du kan inte svara eftersom du bara skjuter på ett tvådimensionellt plan.

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!