Veckans Retrokanon - Tomb Raider

Veckans Retrokanon är en återkommaande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Tomb Raider (PS1, 1996)

Tomb Raider blev ett klassiskt spel redan under sitt livs första månader. Detta sköna äventyrs- och plattformsspel släpptes under hösten 1996 och förändrade vår syn på både tv-spel och dess karaktärer för evigt.

Visste du att Tomb Raider ursprungligen gjordes för Sega Saturn? Det dröjde dock bara en månad tills det kom till PlayStation, som förmodligen var den populäraste maskinen för titeln. En annan rolig detalj är att det också är ett av de första spel som fick stöd för 3Dfx-korten till PC när de började bli populära omkring samma period.

Det var dock inte de tekniska aspekterna som gjorde Tomb Raider så populärt. Spelets atmosfär och finurliga pussel gjorde det härligt nervkittlande - något som bara Uncharted-spelen har kunnat matcha under modern tid, enligt mitt tycke. Lara Croft kunde med sin fysiska styrka utföra akrobatiska hopp och slänga sig dödsföraktat utför stup i sin jakt på delarna till den mystiska Scion-artefakten. Att hon sedan var den kvinnliga motsvarigheten till Indiana Jones gjorde inte det hela sämre - tvärtom.

Lara blev tillsammans med popgruppen Spice Girls den stora snackisen för sin generation. Det faktum att hon var en stark och självständig kvinna orsakade en del debatter i feministisk anda. Den nya tidens grafik kunde dessutom framhäva detaljer på ett helt nytt sätt och hennes överdimensionerade kvinnliga behag blev en ny måltavla då utvecklarna anklagades för att anpassa henne efter en manlig publik.

I dag kan vi konstatera att Tomb Raider och Lara Croft satt djupa spår i tv-spelshistorien och det är tack vare henne som många av dagens spel ser ut som de gör. Lara Croft blev mer än en kvinnlig hjälte, hon blev en ikon - och Tomb Raider blev en megasuccé tack vare sitt nytänkande och tekniska framgångar.

Veckan Retrokalkon: Virtual Hydlide (Sega Saturn, 1995)

Sega Saturn var Sonys måltavla när de släppte sin första PlayStation. Saturn var faktiskt en kompetent maskin, men tack vare flera konstiga beslut av Segas ledning - samt deras dåliga tajming (Dreamcast annonserades ut för tidigt bland annat) - fick Saturn till slut se sig omkörd av PlayStation.

Virtual Hydlide är egentligen en nyversion av originalet som släpptes till PC redan 1984. Det blev portat till japanska NES 1986 medan USA fick det först 1989.

Grundkonceptet är ett äventyrsspel med rollspelsinslag men med en relativt sval story; ett kungarikes tre magiska juveler vakar över befolkningen och en dag stjäls den ena, varpå de två andra blir värdelösa. Monster flödar in i kungariket och du får i uppdrag att återställa allt.

Originalet är känt för att vara ett av de första konsolrollspelen och det är också därför det är relativt primitivt i jämförelse med stortitlar som The Legend of Zelda (som ju hann släppas till Nintendo innan Hydlide kom till USA).

Man hoppades att en ny version till Segas senaste maskin skulle väcka liv i serien igen, men istället blev det en komplett flopp. Till att börja med fick det ingen äkta 3D-grafik, som Tomb Raider och PlayStation hanterade med bravur för sin tid. Istället blandade de tvådimensionella och tredimensionella objekt, vilket blev vad man idag hade kallat 2.5D.

Virtual Hydlide led av hackig bilduppdatering, dålig grafik, dålig AI, usel fysik och en, som vi redan konstaterat, ihålig story. Det blev platt fall och Saturn tog serien med sig i graven.