Gatling Gears

En gullig explosionsfest

När Gatling Gears var på ingång till redaktionen höjdes några intresserade röster och Mikael Åkesson konstaterade kort att "det ser röjigt ut". Och det hade han väldigt rätt i. Faktum är att det innehåller så mycket röj att det är lätt att missa de andra fina sakerna med spelet, och ibland också de dåliga.

Låt oss börja med grafiken vars stil känns något otippad i genren "twin-stick shooters", alltså skjutspel i fågelperspektiv där man styr med båda spakar. Men den är icke desto mindre angenäm. Det lilla äventyret utspelar sig i ett färgglatt och vackert sagoland, där omgivningarna går från lummiga skogsbanor, via de obligatoriska snövärldarna till torr öken

Ett extra plus också för de tillfällen då stora maskiner rör sig utanför spelområdet eller då stora sjok av marken bryts loss och faller ner i en avgrund bredvid den väg där striderna pågår, ett stilgrepp som känns igen från utvecklarna Vanguard Games tidigare spel Greed Corp.

Mer om Gatling Gears

På dessa banor traskar jag som spelare fram i en stor mech och kontrollsystemet är som sig bör i genren - vänster spak styr min rörelse medan höger sköter vapnen. När det gäller just de senare är min mekaniska rustning utrustad med tre sådana; kulspruta, kanon och granatkastare. Kulsprutan är svagast av dem men har å andra sidan obegränsat med ammunition, något som är begränsat hos de andra men som också snabbt fylls på igen när man låter vapnet vila en liten stund.

Detta är egentligen allt man behöver veta för att ge sig ut och röja på de 25 banorna, där motstånd kommer i både stort och litet format i form av soldater och stridsmaskiner från det industialistiska imperiet som håller på och förstör den gulliga sagovärlden.

Fienderna är många och inte minst gäller detta även deras kulor, raketer och granater. Min skärm fylls snabbt med dödliga projektiler och mycket av konsten att klara sig igenom kampanjen är att röra sig mellan dessa vågor och mönster, samtidigt som välriktade skott spränger fienden i luften.

Vapnen går alla att uppgradera i flera steg med guld man hittar på banorna, men systemet är rakt och enkelt och känns lite för förutsägbart. Det finns helt enkelt inte särskilt stora taktiska val att göra, och detsamma gäller själva spelmekaniken i striderna.

Det är riktigt kul att panga sig igenom banorna men även om allt är välgjort och fungerar som man förväntar sig så är det just det som är lite av problemet. Det finns ingen speciell finess, inga taktiska avvägningar eller kluriga vägval att göra, och som resultat blir spelet lite platt.

Vanguards Gatling Gears-trailer skjuter loss

Dock som jag nämnt tidigare så är det ofta underhållande i kortare doser och det finns en variation hos fienderna, framför allt när det gäller storlek. Från de små fotsoldaterna som alldeles för ofta är svåra att se överhuvudtaget, till de enorma bossar som avslutar varje värld.

Här glöms snabbt både kameran som alltid tycks vara antingen för nära eller för långt bort och antingen för seg i rörelsen eller för ivrig att knuffa en vidare, och det alltigenom linjära upplägget. Istället är fokus på dessa jättemaskiner och deras kulregn, och de olika steg de går igenom i takt med att de bryts ner.

Samarbetsläget för två personer höjer som vanligt underhållningen ytterligare, och även om priset på 1200 poäng känns i högsta laget så bjuder Gatling Gears på underhållande - om än oorginell - spelmekanik och en charmig värld. Och ett jäkla röj förstås.

7 / 10

Läs vår betygspolicy Gatling Gears Gabriel Johansson En gullig explosionsfest 2011-05-21T13:30:00+02:00 7 10

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!