Veckans Retrokanon - Rally Speedway

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Rally Speedway (C64, 1985)

Det fanns en tid då racingspel sågs uppifrån. En tid då bilarna mer kändes som suddgummin utsläppta på hal is och då kollisioner antingen innebar ingenting alls eller också resulterade minsta vidnuddning i en väldig explosion.

Mitt i allt detta fanns ett litet spel utvecklat av en enda man, John Anderson, och hans spel hette Rally Speedway; först utvecklat till Atari 8-bitar men sedan portat till Commodore 64.

När en bil kraschar kastar sig föraren ur och rullar sig på marken för att släcka eventuella brinnande kläder.

Ursprungligen skapades Rally Speedway som en slags klon till det populära bilspelet Auto Racing på Mattels spelkonsol Intellivision från 1979 - som för övrigt går att hitta i Game Room på XBLA. Anderson lade till bättre grafik - men framförallt en baneditor i vilken du kunde både spara och ladda in banor du skapat.

Det som är grunden för spel som ModNation Racers och vanligt i bilspel i dag var alltså ytterst ovanligt i en spelvärld då lagringsmedia bestod av kassettband med tillhörande anteckningar om varvtalen spelen fanns på.

Rally Speedway i övrigt hade ingen berättelse och inget slut. Du kunde köra ensam eller helt mot en kompis och ni tävlade då helt enkelt mot varandra på era egna eller de färdiga banorna. Den som kraschar får tio sekunders strafftillägg och om du blir omkörd så att du försvinner ur skärmen får du fem sekunders straff. Så håller ni på tills en person når mål och era tider jämförs.

Spelet var ursimpelt, men baneditorn och sladdkänslan i kurvorna är nästan än i dag oslagbar. Ja, nästan iallafall.

Veckan Retrokalkon: Chase H.Q. (C64, 1989)

Det är många som berättat om eran då arkadspelen flyttade från myntmaskinerna på spelhallen in i pojkrummen och hemdatorerna. Att arkadmaskinerna ändå överlevde ett och ett halvt decennium till beror, enligt mig, på att många konverteringar till datorerna var riktigt usla.

Chase H.Q. är ett spel många 30-plussare spenderat timmar och hundringar på genom åren (det kostade typ bara några spänn att spela några liv på den tiden) - men när detta polisjaktspel väl landade i maskiner som Commodore 64 blev det bara pannkaka.

I Chase H.Q. får du order att jaga kriminella från "Nancy" i polisradion. Grundmekaniken är att du ska jaga ifatt den ursnabba sportbilen genom skicklig manövrering och krocka med denne tills den ger upp. Och så fortsätter det.

C64 var kapabel till betydligt mer än så här...

En grundläggande finess i ett sådant actionorienterat bilspel är att det faktiskt blir action och åka av. C64-versionen av Chase H.Q. är dock seg så till den grad att det knappt känns som att köra bil.

Den höga svårighetsgraden från originalet behölls intakt men själva kontrollerna fipplade man till å det grövsta - och små knasigheter som att bilen far åt sidorna när du svänger stillastående stärkte inte precis spelets aktier bland dåtidens tonåringar.

Det finns många arkadkonversioner till populära maskiner som förtjänar epitetet kalkon. Chase H.Q. är en av dem.