No More Heroes: Heroes' Paradise

Touchdown!

Jag kör min motorcykel genom staden som om mitt liv hängde på det, och i sista sekund hoppar jag över en nedsänkt bom och äntrar stadens basebollarena. Efter att ha kört ett par varv runt planen och decimerat det lag som tränade där hoppar jag ner i en lucka som leder till källaren.

Ett par minuters vandrande genom korridorer (och ytterligare decimerande av basebollspelare) är jag framme vid mitt mål. Efter en kort toalettpaus öppnar jag dörren och kommer in i ett träningsrum. Det är ganska spartanskt möblerat – inte mycket mer än ett kylskåp med öl, en soffa och ett löpande band.

Framför mig ser jag en ung tjej i en rosa tyllklänning med ett basebollträ i full fart med att dricka öl och öva svingar på män iklädda typisk S&M-gummiklädsel och till synes obekväma ball gag-munkavlar. Efter en kort dialog mellan mig och tjejen som kallas Bad Girl påbörjas stridandet.

Vi utbyter hugg i frenetisk takt. Cirklar varandra som om vi vore skorpioner. Bad Girl springer efter ett tag iväg, tar en öl och startar det löpande bandet. Fler gummibeklädda män faller ner på bandet och hon slår iväg dessa mot mig med sitt basebollträ.

Men vi behöver kanske spola tillbaka litet och förklara hur jag hamnade i den här sitsen.

Ny No More Heroes: Heroes' Paradise-video

"Jag" är i det här fallet Travis Touchdown, en riktig nörd och enligt många en riktig förlorare. Motellrummet som är mitt hem i No More Heroes - Heroes Paradise täcks av mexikanska brottarmasker och animeplanscher. Hyllorna dignar av japanska samlarfigurer från tecknade verk eller spel.

Jag har inget fast jobb och det mesta känns lite sådär öken. Mina sista slantar lade jag på en internetauktion för att vinna en laserkatana.

Men någonting ändrades igår. Jag var på en bar och när jag var sådär lagom bitter och halvfull fick jag ett förslag jag inte kunde tacka nej till, nämligen att bli världens bästa lönnmördare. Jag ger mig därför på mitt första offer. Det blir en kort process, han hade ju sina schyssta vapen till trots inte en chans.

Tjejen som tipsade mig om jobbet, Sylvia Christel, säger sig representera det förenade lönnmördargillet och att jag efter att ha lyckats med första lönnmördandet numera är rankad 11 på topplistan. Målet är alltså att nå nummer ett till varje pris.

Tänk, att äntligen få vara bäst på någonting.

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!