Veckans Retrokanon - Star Tropics

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Star Tropics (NES, 1990)

I en tid då man inte hade så många alternativ när det gällde tv-spel (jag hade bara ett NES) fick man vackert sitta och vänta på att nästa del av ens favoritspel skulle komma ut på marknaden.

Jag var en stor älskare (och är det fortfarande) av Zelda-spelen och då Zelda 2 hade dykt upp tre år tidigare, och SNES var på väg i Japan, såg det mörkt ut att få ytterligare en episod av den episka Hyrule-sagan. Som tur var dök det upp en del spel som lånade friskt från Zelda-konceptet och för en 8-åring dög nästan lika bra.

Jag har tidigare tagit upp The Battle Of Olympus som även det är en Zelda-klon men denna gången är det Star Tropics som gäller. Huvudpersonen Mike Jones tänkte besöka sin farbror, Dr J, på en tropikö, men när han dyker upp utanför hyddan upptäcker han att Dr J är försvunnen. Jakten på farbrorn för Mike från ö till ö och han får till slut reda på att Dr J blivit bortrövad av utomjordingar.

Spelsättet påminner det väldigt mycket om en kombination mellan Zelda I och II. Du har en övervärld i vilken du knallar runt på en karta och pratar med folk och löser pussel.

När du sedan går ner i en grotta växlar perspektivet och blir mer actionbetonat. Du slåss mot fiender med din trogna jojo och i slutet av varje grotta finns en boss.

Star Tropics försökte sig även på ett nytt grepp genom att överskrida gränsen mellan spel och verklighet. I förpackningen till originalspelet fanns ett brev från Dr J och en bit in blev jag ombedd att doppa brevet i vatten. Gjorde jag det framträdde en kod som fungerade lite som de gamla kopieringsskydden till PC-spel.

Hur coolt är det?

Veckans Retrokalkon: Rescue: The Embassy Mission (NES, 1989)

Vad sägs om ett spel som är uppdelat på momenten; ducka undan strålkastare, leka krypskytt, svinga dig in genom ett fönster och leta efter gisslan samt skjuta skurkar.

Det låter riktigt kul - och detta var ett spel jag med stor förväntan plockade till mig när det var dags att hyra en kassett.

Tyvärr är det inte så roligt som det låter; hela spelet är färdigspelat på runt 10 minuter.

Om du blir nedpepprad under strålkastarflyendet eller inne i huset under gisslansökandet får du inte 'det riktiga slutet' på spelet utan får testa igen. Skulle du inte bry dig om hur spelet slutar, utan endast vill spela från början till slut har du högst en kvarts spelande framför dig.

Lyckligtvis fick spelet ungefär lika lång tid i rampljuset.