Designen i Deus Ex: Human Revolution känns inledningsvis rätt föråldrad. Det gäller inte bara grafiken, som har alldeles för raka kanter, och skarpa kontraster mellan karaktärerna och deras bakgrunder. Dessutom är allas händer för stora och huvuden är för små. Men det är sällan konstruktivt att klanka ned på grafiken i förhandsversionen, så vi går vidare till själva upplägget.
Deus Ex-spelen har alltid präglats av frihet, och även här finns det flera tillvägagångssätt. I början av mitt första uppdrag får jag exempelvis välja om jag vill ha automatvapen eller bedövningsvapen. Jag väljer det sistnämnda, och får ett vapen med bedövningsmedel. Tyvärr visar det sig vara helt fel beslut för mig.
Jag tycker nämligen inte att smygandet fungerar särskilt bra i början av spelet. Jag fastnar i hörn, och kameran kränger när jag byter position. Det krävs ett otroligt tålamod för att jag inte ska bli upptäckt; något som verkligen inte passar särskilt väl inledningsvis.
Mer om Deus Ex: Human Revolution
-
Recension: Deus Ex: Human Revolution
Vill man bli maskin får man lida pin
-
Intervju: Deus Ex-intervju: Jean-François Dugas
Vi intervjuar Deus Ex: Human Revolution-designern!
-
Förhandstest: Deus Ex: Human Revolution
Vi har spelat vårens hetaste spel!
-
Video: Ny trailer för Deus Ex: Human Revolution - Director's Cut
Ny trailer för Deus Ex: Human Revolution - Director's Cut. Wii U-versionen av spelet är på väg.
-
Skärmbilder: Deus Ex: Human Revolution Missing Link DLC
Uppgraderingarna jag får hjälper dock till. Det går att köpa ett flertal förbättringar, bland annat en osynlighetsmanick som döljer mig. Och med tiden kan jag köpa förbättringar som gör mig till en riktig smygmaskin. Men precis i början blir jag upptäckt lite för ofta. Och beväpnad med fjuttiga bedövningspilar märker jag snabbt jag det kommer att krävas en större arsenal.
Efter en handfull dödsfall på grund av osunda vapenval testar jag att bara springa min väg när jag blivit upptäckt, något som fungerar lite för bra. Så länge jag använder mindre gångar och ventilationstrummor går det rätt hjälpligt, även om jag dör en hel del på kuppen.
Nåväl, Mikael har redan tagit upp det första uppdraget i sitt förhandstest för några månader sedan, och versionen i detta förhandstest innehåller en hel del mer än så. För när det har avklarats släpps jag ut i den fria världen. Min chef beordrar mig att bryta mig in i polisstationen och undersöka en av terroristerna från det första uppdraget.
Samtidigt får jag ett par andra sidouppdrag, bland annat att undersöka hur en av mina kollegor dödades för sex månader sedan. Och det är nu som Deus Ex: Human Revolution börjar visa prov på sin storhet. Världen är stor, och det tycks ständigt finnas nya sätt att klara problem, lite beroende på hur jag utvecklar Jensens nanoförbättringar.
