Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Metal Slug (NeoGeo, 1996)
Det finns få genrer som har en sådan genomgående lista med höjdpunkter som run 'n' gun, eller spring-till-höger-och-skjut-allt-som-rör-sig, som vi känner det. 1996 släpptes ett av de kanske mest välkända och välgjorda spelen i genren, nämligen Metal Slug.
Ursprungligen gjordes detta spel för den förnämliga 2D-maskinen NeoGeo, men efter succén var ett faktum portades det till PlayStation 1, 2, Sega Saturn, Wii och även de virtuella butikerna bland dagens moderna maskiner.
De vise kan diskutera huruvida Metal Slug bör anses vara retro, då det egentligen gjordes för en maskin som var mer kapabel än de traditionella hemmakonsolerna; men faktum kvarstår - Metal Slug gav sig på plattformskonceptet under mitten av 90-talet, förfinade det och tog det med sig in i 2000-talet.
Utvecklaren SNK skapade däremd en riktig guldklimp - och det märktes från första stund. Grafiken är bedårande vacker med underbart handmålad pixelgrafik (något som Scott Pilgrim vs. the World återskapat så snyggt) samt ljud och musik som fick dina öron att smälta av välbehag (Yuck! Som nazisten i Indiana Jones, typ? /red.anm.).
Banorna var fyllda med förstörbara objekt, vapenuppgraderingar (den enorma hagelbössan är en favorit) och knasiga fordon.
Humorn som genomsyrar Metal Slug är klockren och subtil på samma gång; allt från de nazistiska referenserna bland fiendesoldaterna till små B-skräckfilmsliknande monster och utomjordingar. Det är inte konstigt att väldigt många placerar Metal Slug på sin topplista.
Har du aldrig någonsin provat det är det dags. Köp på en gång! Och klicka här för att återse storhetstiden.
Veckans Retrokalkon: Sunset Riders (Mega, 1993)
De flesta bra spelen från 90-talet började i arkadhallarna. Metal Slug var definitivt ett sådant och Sunset Riders från Konami är heller inget undantag.
Och precis som idag blev succéerna portade till den tidens konsoler - på gott och ont. Sunset Riders var ett sånt där arkadspel man bara älskade från första stund; bara för att det var så himla skönt att se på, att ta på - att bara spela helt enkelt.
Tyvärr försvann allt det som var bra med Sunset Riders ut genom fönstret, när det portades till Mega Drive. SNES-versionen behöll en del av charmen av den färgglada vilda västern, men kvar blev en gråbrun sörja för Mega Drive.
Ljud och grafik var knappt igenkännbart, endast hälften av bossarna fanns kvar - liksom hälften av banorna. Dessa var helt enkelt styckade i två delar för att uppnå åtta stycken banor, som orginalet hade.
Egentligen var det bara konceptet att i bana efter bana plöja genom cowboys och indianer som fanns kvar. Målet med Sunset Riders är de efterlysta banditer som också agerar bossar - och de poäng de betyder för din karaktär. Till din hjälp har du två typer av vapenuppgraderingar - en dubbelrevolver för ökad eldkraft och snabbavfyrning som ger dig en form av autofire.
Det enda som egentligen börjar blöda i den här versionen är ögonen; håll dig långt borta och se till att få tag i arkadversionen i stället för att få en rättvis bild av Sunset Riders.
Klicka här för att se hur orginalet spelades, och här för Sega-versionen.
