Förtitt: Sonic Generations

Sonic-spelen har en dyster historik inom den senaste och näst senaste generationen av konsolspel. Fram till förra året släpptes det enbart riktigt dåliga titlar som inte riktigt förstod varför Sonic en gång i tiden blev så pass populärt.

Men till slut lossnade det för Sonic Team. Sonic The Hedgehog Episode 1 (7/10) togs emot som den förlorade sonen bland alla fans, och även Sonic Colours (5/10) lyckades glädja många. Därför känns det helt logiskt att Sega väljer att blicka bakåt för att ta fram nyversioner av klassiska banor i Sonic Generations.

Den riktiga anledningen är naturligtvis att Sonic fyller 20, något som Sega vill hylla lite extra. Just därför får vi tyvärr ta del av banor även från de - låt oss säga - mindre bra spelen.

Kameravyerna kommer liksom spelmekaniken att skilja sig markant, allt för att visa respekt mot originalen. Jag själv skulle föredra 2D till allt, men då är jag också en gammal nostalgiker samtidigt som jag anser att Sonics fart inte är särskilt lämplig i 3D.

Spelpresentationen börjar i alla fall i den stilen, då City Escape Act I har gjorts om till så kallad 2.5D, vilket egentligen är bara två dimensioner där kameran ibland visar lite mer utan att det påverkar kontrollen.

Ytan har putsats till rejält och påminner starkt förra årets Episode 1, fast med ett lite större djup. Glädjande nog har Sonic Team struntat i 3D-rötterna även när lastbilen gör sin obligatoriska entré och börjar jaga Sonic.

Bilens roll har dock utökats i Sonic Generations, som nu dyker upp lite då och då för att ändra i miljön för att skapa nya hinder. Det är inte direkt så att jag tappar andan, men det är tillräckligt läckert för att jag inte ska sitta och störa mig på den monotona och slätstrukna musiken som spelas upp.

Nu är det dags för den moderna Sonic i 3D, och innan jag hinner anteckna vilken bana det är ser jag Sonic springa ner för en riktigt ojämn backe som påminner om alla bilfilmer som påstår sig utspela i San Fransisco. Knappledtrådar dyker upp (hoppa åt höger, glid på räcket och så vidare) nästan hela tiden, vilket behövs med tanke på att det numera finns kraftförbättringar att använda sig av.

På så sätt kan du till exempel så Sonic att springa ännu snabbare eller bli odödlig för en kort liten stund.

Uppvisningen lider mot sitt slut när det sedvanliga betyget (från F till SSS) dyker upp på skärmen, men det finns en hel del information som Hiroshi Miyamoto vill berätta för mig.

Om jag gallrar bort all typisk PR-snack (snyggaste spelet hittills!!!) får jag ut att PlayStation 3- och Xbox 360-versionerna ska kunna köras i stereoskopisk 3D och att alla gamla vänner från spelen ska finnas med på ett eller annat sätt. Däremot kommer inte 3DS-versionen att ha stöd för SpotPass ("Vi vill fokusera vår energi på att göra ett så bra spel som möjligt", säger Miyamoto).

Vad gäller spellängden ska den vara längre än den Sonic Colours, och Team Sonic tar fortfarande väldigt seriöst på all feedback som fansen har gett angående spelen med lägre Metacritic-snitt.

Vi får se i november om allt detta stämmer, eller ifall de har ramlat tillbaka i den gamla formen.