Eurogamer.se

Duke Nukem Forever

Det är mer än tuggummit som är slut

Olikt vad många tror började inte jorderäddaren och kvinnotjusaren Duke Nukems bana med Duke Nukem 3D år 1996.

Nej, redan 1991 släppte Apogee ett traditionellt 2D-plattformsspel med samma namn som den hatade och älskade hjälten, i vilket han bekämpade den onde Doktor Proton och hans gäng. Två år senare kom uppföljaren med snarlikt upplägg, men fortfarande var Duke inte särskilt känd för den breda massan.

Inte förrän 1996, då Duke Nukem 3D anslöt sig till samtida FPS-klassiker som Doom och Quake, blev den radioaktive hertigen ett namn i datorspelskretsar. Det är denna titel som kommit att bli det original de flesta känner till och det var också då han fick sina karakteristiska solglasögon, vilka han hade fått klara sig utan i tidigare spel.

För att förstå den cirkus och den längtan som omgärdat Duke Nukem Forever som nått oss först nu, i juni 2011, måste vi först begripa hur långt i framkant Duke Nukem 3D från Apogee (som nu blivit 3D Realms) faktiskt var. Förutom solglajjorna, de nakna kvinnorna och alla underbara one-liners signerade Jon St. John innehöll spelet flera tekniska och spelmässiga innovationer jämfört med konkurrenterna och sålde i hela 3,5 miljoner exemplar.

Mer om Duke Nukem Forever

Att uppföljaren Duke Nukem Forever haft en trasslig väg vet väl de flesta vid det här laget och jag tänker inte tråka ut er med den berättelsen. Att Gearbox (Borderlands) tog över utvecklingen och varumärket under 2010 borgade dessutom för att den samtida kvaliteten skulle kunna vara i klass med föregångaren - men tyvärr kan vi nu konstatera att det inte blev så.

Man kan kalla Duke Nukem Forever ett hastverk och skylla på de många turerna och teknikbyten, men det ursäktar bara att grafiken känns daterad och att laddningstiderna är långa.

Man kan också hävda att 90-talets humor och kompromisslöshet inte gör sig på 2010-talet, men det ursäktar bara det faktum att Duke Nukem är en karaktär (äldre än självaste Lara Croft) vars kvinnosyn accepterades i skrattets tecken på ett annat sätt än i dag.

Det man inte kan förklara bort är att Duke Nukem Forever tappat det mesta av skärpan på vägen och anstränger sig så mycket att det stundtals blir pinsamt. Medan kvinnorna runt Duke var perifera snuskattribut du kunde interagera med om du ville i Duke Nukem 3D, har de i Duke Nukem Forever blivit tvångsmässiga spelmoment som måste ge dig en avsugning, måste agera billiga våp som inget hellre vill än att ha sex med dig och bara måste slänga brösten i ansiktet på dig och din 40-tummare.

Den finurliga interaktionen med omgivningen, i vilken merparten av humorn låg i tidigare spel, har Gearbox förstört genom att ständigt skriva oss i pannan: "Det här är snuskigt och radikalt - och därför är det roligt. Skratta!".

Men jag skrattar inte. Faktum är att de första nivåerna i Duke Nukems haremliknande hotell är kanske de segaste och mest oengagerande jag varit med om i ett modernt actionspel. När den utomjordiska invasionen väl tagit fart på allvar och vi kastas ut på diverse icke-sexrelaterade uppdrag blir det stundtals bättre, men då är det tyvärr för sent att rädda helheten.

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!