Recension: inFamous 2

Blixtar och dunder

Plattform som testats: PlayStation 3

Spelet inFamous kom 2009 som en blixt från klar himmel och försökte röra upp i sandlådespelgenrén med sin blandning av superhjältekrafter, parkour och tunga moraliska val.

Det blev ganska kvickt ett av mina favoritspel den våren då jag uppskattade skalan, friheten och framförallt hur roligt det var att navigera världen och ha ihjäl fiender på kreativa sätt. Nu har inFAMOUS 2 kommit hit och jag har gett mig in i uppföljaren med höga förväntningar.

Cole MacGrath, cykelbudet som mot sin vilja blev en superhjälte, är tillbaka. En dryg månad efter att inFAMOUS kom till sin ände befinner sig Cole och hans kamrat Zeke fortfarande i Empire City. Med den mest omedelbara katastrofen avvärjd är det dags att blicka framåt.

Visionerna Cole fick i slutet av första spelet om en ny stor fiende spökar fortfarande i hans huvud och han inser att han behöver bli starkare för att kunna ha en chans mot denna best. Han behöver gå i hårdträning och skaffa lite nya, tuffa krafter.

En ny bekantskap har anslutit sig till gänget och det är NSA-agenten Lucy Kuo. Hon säger sig ha lite idéer om var Cole ska kunna hitta lite mer juice då hon varit på uppdrag i staden New Marais och att det tydligen var där det horribla Ray Sphere-vapnet först framställdes.

New Marais skiljer sig en del från Empire City. Det är färggladare, har mer neonskyltar och annorlunda stadsplanering, inte ens i närheten av det monotona och gråbruna Empire City. Precis som i det tidigare spelet får du inte tillgång till hela kartan direkt utan den måste sakteligen låsas upp.

Staden visar sig styras av en ganska fundamentalistisk herre vid namn Bertrand och hans privata milis. De uppskattar inte att det börjat dyka upp människor med övermänskliga krafter utan finner stort nöje i att patrullera gatorna och plåga civilbefolkningen och Cole.

Ett normalt problem med uppföljare av den här brukar vara nollställandet av karaktären som innebär att du får lära dig gamla förmågor och återinförskaffa vapen från grunden. Den spelgenre som lite skämtsamt brukar kallas för Metroidvania är ökänd för att låta både Simon Belmont och Samus Aran förlora alla sina vapen och krafter inför varje nytt äventyr.

Tyvärr gör sig även inFAMOUS 2 skyldigt till detta fenomen. Ganska kort in i handlingen händer naturligtvis någonting som kastrerar Cole och vi får börja om på ny kula.

Kommentarer (5) Latest comment 11 månader sedan

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

  • krax #1 11 månader sedan

    Var inte själva poängen med slutet i ettan att Cole förstod att det var han själv som hade skickat tillbaka den där bollen som gjorde explosionen som gav honom krafter för att denne skulle stoppa, sig själv. Ungefär så tolkade jag det rätt bra (i en väldigt snurrig tidresarlogik) slutet i ettan. Det känns ju inte riktigt som de följer upp det här?
  • feki #2 11 månader sedan

    Spelet ignorerar faktiskt till stor del det du nämner (rent krasst tror jag faktiskt att det motsäger sig självt litegranna) - bortsett från att målet fortfarande är att spöa på 'The Beast'. Vem det är låter jag dock vara osagt. ;)
  • screwjack #3 11 månader sedan

    Nja, jag tolkade ettan som att Cole skickar tillbaka sig själv i tiden för att härda sig själv. Genom att ha ihjäl hans älskling har han inget att förlora och kommer på så vis att kunna fokusera på att bekämpa den stora faran, "The Beast".

    Spelade precis klart den goda storyn igår och måste säga att jag till slut blev lite besviken. Ettan var briljant. Tre öar, tre distinkt olika scenarion som ändå knöts ihop. Svårighetsgraden steg allt eftersom men samtidigt blev Cole starkare. Tvåan tappar lite här, och blir istället ganska repetitiv framåt slutet. Sidouppdragen är mindre varierande (allt slutar med att du måste döda nån stor jobbig jäkel), det är mindre cutscenes i serieform och fienderna är lite tråkigare, lite segare och mycket färre i variaton.

    Och två saker irriterar skiten ur mig: det blir lättare att hitta blast shards när du kan uppdatera en kraft som gör att du hittar dem på kartan (dock hade jag tagit 300 av 305 när jag fixade kraften, riktigt slöseri och man tycker att man borde få veta hur många det handlar om redan från början) men istället är Dead Drops sjukt svåra att hitta. Jag har nog tre fåglar kvar men hittar dem ingenstans. Ingen hjälp får man heller.

    Det andra är att Cole av någon extremt märklig anledning tappat förmågan att fylla på med el när han glider på elskenor. VARFÖR I H-E DÅ?!

    Trots det är det riktigt kul och enkelt att ta sig fram och runt. Skulle dock bara ge spelet en sjua.
  • feki #4 11 månader sedan

    Min första genomspelning var som ond, och det slutet kändes ganska okej.
    Jag håller med om att det blir repetitivt och tappar tempot - så in i helskotta.

    Däremot - gör er själva en tjänst. Spela åtminstone en genomspelning på 'Hard' - det blir faktiskt rejält jävla svårt bitvis, och stundtals snuddandes på unfair. Men man tvingas använda krafterna långt mer taktiskt.

    Precis som i ettan är det dock dumt att kombinera 'God' och 'Hard' - då man fullständigt överlamras av fiender ibland, och vill ha de här feta splash damage-massförstörelsekrafterna. :D

    Har själv plockat alla blast shards, men saknar ett par fåglar. Det blir helgens projekt.

    Varför Cole inte längre kan ladda genom att grinda rails är oförklarligt. Det var min favoritsyssla i ettan - glida på elkabel och lobba granater överallt. :-D

    Hade spelläget 'Hard' varit så utmanande som det är så hade spelet fått en 7:a, kan jag säga.
  • screwjack #5 11 månader sedan

    Planen är att (likt ettan) spela igenom som ond på hard. Tänkte köra som ond första men det gick inget vidare. Tills jag träffade Nix. Hon verkar så sjukt sympatisk; en skadad individ som blivit totalt överkörd av Bertrand och resten av samhället. Hon är inte ond. Dock är ju både hon och Kuo ganska platta figurer men det är ett helt okej grepp som försök att personifiera de goda eller onda valen.

    "Det var min favoritsyssla i ettan - glida på elkabel och lobba granater överallt."

    Precis. Att behöva hoppa av railsen för att ladda på kraften förstör flytet i att färdas snabbt genom stan och bomba allt i sin väg.

    Men jag ska spela igenom igen. Om ett tag. Först LA Noire.