Eurogamer.se

Transformers: Dark of the Moon

Less than meets the eye

Senast jag var ordentligt insatt i striden mellan Autobots och Decepticons var nog någon gång på 80-talet.

Bumblebee var en ganska liten, gullig och rapsgul Volkswagen, Optimus Prime var en rejäl amerikansk flaggmålad långtradare och Ratchet var en söt ambulansbil. Varför Megatron, ledaren över Decepticons, kunde byta form till en pistol kopplade jag däremot aldrig.

En snabb titt på Wikipedia säger att det hänt en hel del sedan jag senast hade koll men Transformers: Dark of the Moon är väldigt bra på att förklara vad som händer, vilka som är snälla och elaka.

Spelet utspelar sig mellan de två senaste Transformers-filmerna Revenge of the Fallen samt den kommande Dark of the Moon. Det är menat att agera brygga mellan dessa, men med tanke på att jag inte sett Revenge of the Fallen kan jag inte bedöma huruvida den gör det på ett bra sätt eller inte.

Nåväl, grundpremissen är att Autobots och Decepticons har fortsatt sina stridigheter nere på jorden, men efter händelserna i Revenge of the Fallen ser det ut som att Decepticons har flytt jorden helt.

Mer om Transformers: Dark of the Moon

Autobots, ledda av Optimus Prime, tror inte helt på detta och har lite dåligt samvete över att deras stridigheter försatt mänskligheten i fara och i sin godhet tar de på sig att jaga och oskadliggöra resterande delar av Decepticon-styrkan.

Transformers: Dark of the Moon är uppdelat i sju kapitel – hälften spelas som Autobots och den andra halvan som Deceptions. Det leder till ett lite splittrad intryck då du halvvägs igenom spelet byter sida. Handlingen känns inte helt genomtänkt och passar heller inte riktigt ihop. Detta kan dock vara en brist från min sida, då det kanske är tänkt att knyta ihop saker som skett i någon film jag har missat.

I varje kapitel är en eller ett par Transformers huvudkaraktärer och uppdragen är ganska varierade – vi får spela med kända namn som Bumblebee, Ironhide, Sideswipe för att nämna ett par kända Autobots. Alla dessa har sina egna styrkor, svagheter och krav på olika taktiker.

Bumblebee är mer av en spejare med ganska lätta vapen medan Ironhide är en rejält tankliknande konstruktion som med sina tunga vapen orsakar massiv strukturell skada på omvärlden.

En nyhet från förra spelet är att våra robotar numera har tre former – ren robotform, ren fordonsform och vad spelet väljer att kalla en Stealth Force-form som är en hybrid av de båda. Stealth Force-läget ger lite mer offensiv kraft, bättre stryktålighet och ökad rörlighet jämfört med fordonsformen; exempelvis kan du röra dig rakt i sidled.

Precis som föregående spel är det ett actionspel i tredje person. Kontrollerna är ganska intuitiva, men då knapplayouten ändras beroende på den form du antagit kan det ibland leda till feltryckningar i stridens hetta.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!