Ape Escape

Lätt att vifta bort förrymda rymdapor på vift

Jag tillhör en av dem som inte fick äran att glädjas över Ape Escape till PlayStation när det begav sig år 1999.

De flesta verkar dock minnas detta spel, som introducerade DualShock-kontrollen, med varm glädje - och även om tillbakablickar flera år senare inte ger samma ursprungskänsla, så kan jag gott förstå varför Ape Escape i originalförpackning var en upplevelse.

Nu är Ape Escape tillbaka till PS3 med ännu ett nytt tillbehör - PlayStation Move - som egentligen inte är nytt men bara inte slagit igenom än på bred front. Genom femton nivåer ska du jaga de stirriga aporna som rymt från rymden med några olika tillbehör som såklart gestaltas av det mikrofonliknande tillbehöret Move, inte helt olikt de pryttlar du jonglerar med i mjukisdjurspelet EyePet.

Resultatet är tyvärr både nedslående och obegripligt.

Efter en timme med Ape Escape undrar jag vad som egentligen pågår. Släpper de verkligen detta spel på skiva? Är det verkligen meningen att jag nivå efter nivå ska göra samma saker om och om igen? Tycker någon att detta är roligt?

Den ledsna rymdapan Spectre ligger bakom någon slags invasion av galna rymdapor som håller på att ta över världen. Två tonårstjejer stormar in i ditt hus och kräver att du ska fatta din Move och dra ut på jakt efter den vita rymdapan - och någonstans mitt i villervallan har deras mormor blivit kidnappad av aporna. Och hon ligger egentligen bakom alltihop - eller något sådant; berättelsen du får presenterad för dig mellan nivåerna är sådär japanskt oglasklar och står i bjärt kontrast till den repetitiva action som utgör själva spelet.

Varje nivå är en rälsskjutarliknande historia där du förs framåt och med en slangbella ska skjuta på bananer för att samla dem och på fiender för att neutralisera dem. Bananer fungerar både som livräknare och som grund för din slutpoäng för nivån och varje gång du blir träffad förlorar du ett gäng bananer av olika antal.

Då och då stannar rälsskjutaren upp och du möter själva aporna som i en slags våginvasion kommer emot dig och ska sno bananer. Du kan dels skjuta på dem med din slangbella för att stoppa upp deras attacker - och när de är tillräckligt nära kan du byta till en håv och fånga in dem innan de roffar åt sig några bananer och drar iväg för att äta upp dem. När du fångat in alla apor i vågen är momentet avklarat och rälsen tuffar vidare och leder till antingen ett nytt apmöte eller en dust med Spectre som miniboss.

Ja, det är ju såklart aldrig Spectre - och i ett slags "vår prinsessa är i ett annat slott"-tal förklarar de piffiga tonårstjejerna att de verkligen trodde att den du slagits mot var Spectre, men att det i själva verket var en dubbelgångare. Vareviga gång.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!